På andra sidan jordklotet?

[Hösten 2008]

När den grundläggande frågan: ”Vill vi flytta till Singapore?” var besvarad med ett entydigt JA! ställdes vi in för tusen och elva betydligt mindre frågor. 3 år på andra sidan jordklotet, tar man med sig sin egen säng dit? får cyklarna följa med och ska vi sälja huset?

Thomas föräldrar, Anki och Olle, erbjöd oss förvaring på vinden och vi började sortera vårt bohag i tre kategorier, 1) Singapore 2) Sverige 3) HSOKs loppmarknad. Efter att min syster hjälpt mig sortera min studentlitteratur gick resten lätt och nostalgin fick ofta ge vika för den förnuftiga sidan. Att vi faktiskt skulle flytta blev konkret den 14:e oktober när flyttfirman packade och emballerade de möbler, prylar och kläder som vi ville ta med oss. Plötsligt hade vi ett antal wellpappmumier i vardagsrummet och det hade börjat eka i resten av huset. Den 15:e lastades containern och vi flyttade ut till Anki och Olle i Jonstorp.

Thomas reste lördagen den 25:e oktober och drygt tre veckor senare, den 17:e november lyfte mitt flygplan. Dessa tre veckor gick fort och var väldigt intensiva. Varje dag bockades punkter av på en checklista med saker som skulle avslutas, kontrolleras eller fixas innan flytten. Det flöt på fantastiskt bra och vi är mycket glada och tacksamma för all hjälp och stöd vi fått från våra syskon och kära föräldrar. Tack!

Så grydde morgonen måndagen den 17:e november. Jag stängde resväskan och kontrollvägde den, 20,5 kg, ett halvt kilo övervikt och därmed fick regnbyxorna stanna hemma. När Ingrid, Olle och jag träffades på Rosenfinksgatan vid 10-tiden för att hälsa på familjen som hyrt vårt hus var klockan redan 17 hos Thomas. Om 24 timmar skulle Thomas möta mig på Changi flygplats, Singapore, långt borta på andra sidan jordklotet.

Vi fikade med frun och barnen i vårt hus. Jag satt som gäst i ”Tant Annas soffa” i köket, blev bjuden på te och skorpor och sa strax adjö stående på utsidan av trappan. Det är deras hem nu och det känns bra.

Jag åt lunch med två av Thomas kollegor, var uppe på deras kontor och sa hej till de andra och skulle hälsa Thomas så gott. Därefter fikade jag med Olle och Ingrid på Fahlmans Konditori anno 1914. Njöt av att sitta där lugnt tillsammans, talade om vad Thomas hade rapporterat om jobbet, lägenheter och vardagslivet. Vi hade gott om tid och det tog vi vara på, lade på fler mynt på parkeringen och fikade vidare. Vi bröt upp, kramade om varandra och bad varandra hälsa så gott.

Tåget rullade mot Kastrup och jag var på väg! En resa på 1000 mil förflöt via Frankfurt, lite mat, Mamma Mia på video och lite sömn. 19 timmar senare möter jag Thomas blick genom glasväggen vid tullen på Changi. Jag viskar ”Jag älskar dig” genom fönstret, och jag tänker, Thomas; Nu är det äntligen på riktigt!