2009-05-17

Ni nanana ni nanana ni nanana na na

[Maj 2009]
Visst minns vi boktipset från vår barndom! Ibland presenterades en riktig pärla och boken blev omöjlig att låna på biblioteket de kommande veckorna, men många gånger såg vi programmet mest för melodin och den speciella regnbågsfärgade soffan. När jag nynnar melodin idag har jag säkert förvrängt den precis som jag har gjort med många andra sånger från bardomen. Stavelserna är i otakt och ett musikalsikt öra skulle säga att jag inte träffar tonerna, men om du ursäktar så gillar jag att nynna melodin ändå. Den passar när man står med näsan i bokhyllan och väljer bland böckerna, och det har jag gjort oftare än vanligt de sista månaderna. Det är härligt att ha tid att läsa! Thomas säger att jag lätt blir absorberad av filmer på tv, och det är nog så sant. I veckan fick jag också bevis på att jag även blir helt uppslukad av vissa böcker. På väg hem från centrum i onsdagskväll läste jag de sista kapitlen i en norsks deckare och tappade totalt bort tid och rum. Bussen passerade vår gata och jag kom tillbaka till verkligheten först flera hållplatser senare. Uppenbarligen var boken mer närvarande i boken än i verkligheten, så därför vill jag här passa på att ge ett par boktips.


Presidentens val av Anne Holt
Denna kriminalare eller thriller utspelar sig i Oslo kring Nationaldagsfirandet. Den nyvalda amerikanska presidenten Helen Lardahl Bentley försvinner spårlöst från sitt hotellrum natten till den 17 maj, bara några timmar efter att hon har anlänt till Norge. I en tät och välvävd historia får vi följa den norska polisens arbete, FBIs aktiviteter och i centrum står Inger Johanne en kvinna med mörka hemligheter från en period i sitt liv som hon tillbringade i USA. En snabbforcerad bok med ett bra tempo genom hela boken, ger ett par timmars god underhållning.

Robson av Pernilla Glaser
Vackert och uppriktigt om ugn kärlek som hastigt överskuggas av sjukdomens spöke när den unge Robson drabbas av cancer. En tunn pärla som väger tungt i mitt bibliotek, en biografi som får mina ögon att flöda över varje gång, gripande och ärligt. Gråter och är tacksam för allt livet gett mig.

Med högklackade skor i Sibiriens snö av Sandra Kalniete
En faktaspäckad bok om Kalnietes familj som deporterades från Lettland till Sibirien under andra världskriget. De döms till ett fasansfullt liv i köld, hunger, omänskligt arbete och lidande under Stalinsvälde. Denna skrämmande och starka berättelse om de avskyvärda förhållandena i Sibiriens straffläger, täcker ett nära nog svart hål i min nutidshistoria. Jag inser att jag vill veta mer och funderar över varför dessa slavläger fått så lite publicitet? Skakande och tankeväckande!

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
I Paris för ödet samman tre ensamma personer, tre helt skilda karaktärer delar plötsligt en rymlig omodern lägenhet i Paris bättre kvarter. En vrång kock, ett svart får från en aristokratisk släkt och en trasig sparv vars förflutna vi nyfiket söker efter i boken. I försoningen efter en argumentation konstaterar sparven att ”Det som hindrar människor från att leva tillsammans, det är deras dumheter, inte deras olikheter.” Det är något att ta fasta på innan vi fördömer andras värderingar, intresse, handlingar eller känslor. Jag läser och njuter av hur Gavalda med en kvick dialog målar en vacker historia, en varm skildring om mörka minnen, vänskap och kärlek. Jag hör deras röster, ser deras gester, jag är där och önskar att boken inte tar slut.

Har du lust så lämna gärna ditt boktips som en kommentar!

2009-05-14

I skuggan av Svin-influensan

[Maj 2009]

Medan The Straits Times huvudnyheter de senaste veckorna har kretsat kring svin-influensan, cirkulerar Singapores bussar vidare med sina kommersiella budskap och samhällsinformation som varnar för Dengue Feber. Sedan jag kom på att jag skulle skriva en ”Dengue notis” här på bloggen, har Dengue bussarna blivit hett eftertraktade och svårfångade.
Efter att jag för en månad sedan involverade Thomas i den intensiva jakten på att fotografera en Dengue-buss, har min skrivkramp växt. Vad skriver man om ett virus som överförs via myggbett som utöver influensa symptom kan ge utslag och blödningar, och vid en återinfektion livshotande ge inre blödningar? Tänk om Thomas fångar det perfekta fotot och jag inte lyckas skriva något om myggorna och Denguefebern? Kanske lika bra att avblåsa det hela tänkte jag, och då kom bussen, saktade in framför stoppljuset och poserade näst intill som en modell på en catwalk. Skit! Alltså, medan media koncentrera sig på den potentiella pandemin, ligger våra vanliga faror och lurar i bakgrunden och jag oroar mig över en text till bloggen. Patetiskt!
Varje dag spenderas i Singapore ca 1 miljon kronor på att bekämpa Dengue i ett krig mot myggorna och deras fortplantning. Man informerar på bussar och i tv om riskerna och om hur man undviker myggornas fortplantning. Alla är ansvariga i detta arbete! Om du har en hink med vatten stående kan du efter en varning, bli bötfälld med 1000kr för försumlighet. Trots det drabbas varje år ca 5000 personer i Singapore av Dengue. Därför har vi införskaffat myggsprej som vi använder i djungeln och när det förefaller troligt att det finns myggor. Inga myggbett än så länge!
Det är torsdag jämn vecka och klockan är 14:05, från balkongen hör jag ett karaktäristiskt dovt dönande eller puttrande ljud, fogging-patrullen går sin rond i Condots trädgård. Som hämtade från en film går de, med munskydd och något som liknar tunga klumpiga vapen, och sprutar tjock kritgrå rök mot buskage och rabatter. Snart är all växlighet insvept i en spöklik dimma. Röken stiger och en torr frän doft av krita och myrr sprider sig. Jag reser mig från balkongen, det är dags att gå in och stänga fönster och dörrar, röken gör mer nytta utomhus.