God Jul!

God Jul och Gott Nytt år!

Efter en intensiv och kort höst är vi nu i Sverige för att fira jul.
Vi har mötts av ett underbart vinterväder och ser fram emot helgerna. Vi önskar er en fin avslutning på 2009 och en positiv och rolig start på 2010!

Jag hade trott att jag skulle skriva flitigt på bloggen i höst, men tyvärr har det inte blivit så. Det finns några halvfärdig inlägg som jag hoppas att jag publicerar inom kort. Tills dess, sköt om er!

Sensommar i Sverige

Soluppgången har precis passerat och det blir ytterligare en behaglig sommardag. Thomas har tagit bussen till IKEA och jag sitter kvar på balkongen med tidningen i mitt knä. Om en dryg vecka har Thomas bott här i ett år och på söndag är det 11 månader sedan jag flyttade hit. Det har varit ett roligt och händelserikt år, spännande intryck och många intressanta möten. Vi trivs och njuter av att vara här. Visst har livet här sina baksidor, men så är det överallt. Att vara nästan 18 timmars resa från er är den tydligaste nackdelen med livet här.

Det var verkligen roligt att vara i Sverige i somras! Det blev ganska intensivt och vi hann tyvärr inte träffa alla vi ville hälsa på, men vi fick en fin semester med sköna sommarminnen. Sensommar Sverige visade sig från sin bästa sida och det blev inte många tillfällen att ta på fleecetröjan eller regnjackan, utan i stället njöt vi av sol, bad och härliga grillkvällar.

Utsikt från Kullaberg strax norr om fyren

Ransvik norr om Mölle

Naturen i Sverige är storslagen! Vilka kontraster det är mellan Kullabergsbranter och de böljande sädesfälten som sträcker sig långt bortom horisonten! Vilken glädje de är att gå i skogen, plocka de sista blåbären, sporadiskt söka efter svamp och att springa i storstammiga gran och bokskogar. Livet kändes rikt och jag fyllde mina lungor med skogens syrerika luft. Jag drog in doften från mossar och vattendrag, fuktig jord, granarnas kåda, de nyslagna fälten, stoppade några hallon i munnen, blundade och njöt. Så underbart att vi har Allemansrätten! Det är något alldeles speciellt med att få lov att vistas i naturen, där har jag mina rötter och där finner jag ny energi.

Den gamla stenbron på Ekdala

En av de vackra ekarna på Ekdala

Small talk

[Juli 2009]

Att åka taxi i Singapore är ett bekvämt sätt att undvika att få bråttom. Jag planera att åka med buss eller MRT(typ tunnelbana) och revidera planen till taxi om det inträffar något oplanerat. Inte försumbart sällan sker det något oplanerat, telefonen ringer, bussen dröjer, det bli regn och paraplyet måste hämtas, eller helt oförklarligt tar klockan plötsligt ett tre stegs skutt och en kvart eller tjugo minuter försvinner. Detta innebär att jag åker taxi någon gång då och då, vissa perioder mer frekvent än andra. Nu vill jag nämna att det är billigt att åka taxi i Singapore, extremt billigt jämfört med att äga en bil, riktigt billigt jämfört att åka med taxi i Sverige, men däremot dyrt jämfört med att åka kollektivt.
Att åka taxi kan vara riktigt underhållande och lärorikt, då flertalet taxichaufförer gärna konverserar sina passagerare allt mellan himmel och jord. För det mesta förstår man utmärkt vad samtalet handlar om och det blir en trevlig resa. Enstaka gånger uppfattar man inte mycket mer än att konversationen förs på engelska och man försöker skjuta in ett -Yes, -Oh, eller -I didn’t know that, på vad man hoppas är lämpliga tillfällen. Om det råkar bli helt fel är taxichauffören duktig på att hålla masken och en utomstående skulle kunna tro att vi faktiskt förde en fungerande dialog.
Även i många av Singapores små butiker kan man få en lagom dos med kulturell utbildning, tips på bra matställen, sevärdheter och lite allmänt kallprat. Det är ett bra sätt att få veta intressanta saker, samtidigt som man får lite uppmärksamhet och en pratstund. Jag brukar gengällda med att berätta att jag trivs i deras vackra land, berömma den spännande maten, poängtera hur väl allt fungerar och att alla är så hjälpsamma. Samtalet är oftast roande och flyter på lätt, tills de frågar om jag har barn. Deras ansikte slocknar lite när jag svarar –No, .. för att ögonblicket efter lysa upp igen med följdfråga: -Oh, you are recently married? Samtidigt som jag svarar -No, I’ve been married since 2001, vänder sig resten av butiken om, för att granska denna underliga kvinna. Deras blickar klär av mig från topp till tå och säljarens blick fastnar på min mage. I hans hjärna ekar mitt svar som om han funderar på om han uppfattat mina ord korrekt, tills han återfår fattningen och antingen säger – You can se a doctor, It’s not always the woman’s fault! Eller, om det är en kvinna, så tar hon mjukt ett snabbt steg rakt emot mig, lägger sin ena hand mot min mage och säger -You will be blessed soon! Lätt överrumplad, nickar jag, tar ett litet steg bakåt och svarar försiktigt –Oh thanks, I hope so, medan jag försöker få fram ett leende. Jag avslutar samtalet så att butikens kunder kan återuppta shoppandet och säljaren kan få glömma den obekväma situationen. Jag kliver ut på gatan, värmen och den klara solen slår emot mig. –Do you have children? –Yes, in our dreams and in our hopes for the future we do. Yes we do! , tänker jag medan jag går ner för trapporna till MRT stationen i China Town.

Kvarteren i China Town med sina låga Shop house bebyggelse, är färgglada och fulla med kulturella intryck, väl värda en utflykt. Funderar lite på vilka situationer som är kulturellt betingade och vilka som snarare beror på vilka personer du möter....

Att inte orka välja

[Juli 2009]
Det finns stora beslut här i livet, som att gifta sig eller att flytta till andra sidan jordklotet och det finns små beslut, som vilken juice man vill dricka till frukost. När vi tog det stora beslutet att flytta till Singapore tänkte vi inte på att det även innebar oändligt många små beslut, så som att välja mjölk, smör, yoghurt, tvättmedel eller hygienartiklar. Med butikernas oändliga utbud av produkter, mestadels från okända märken, förtjänade verkligen inte uttrycket "gå till snabbköpet” sitt namn de första månaderna. Absorberad av det okända men spännande urvalet stod jag förvirrad i hyllorna och sökte efter bra miljöval, nyttiga produkter, granskade innehållsförteckningar, jämförde sockerhalter och priser, allt medan magen kurrade allt mer ljudligt. I vår närmsta butik, efter en lång kyldisk fylld med olika mjölkfabrikat löper en ännu längre disk med juicepaket i regnbågens alla färger...vad ska man välja? Elle belle bi, nu är du fri!

Valet av musli blev ett lotteri, vi drabbades av både ”godis” och dammiga havregryn. Vilken härlig gröt det blir när mjölken får sjunka in! Bland mer än 10 olika äggsorter hittar jag inga sprätthöns, inga ekologiska ägg, men ägg med Omega 3, Lower Cholesterol, Golden Corn Eggs och billiga ägg. Jag orkar helt enkelt inte välja utan sträcker handen mot en ett paket i mellan pris-skiktet. Ägg är väl ägg, eller?
Det blir dags att baka och vissa förpackningar får nästan gamla hederliga ”blå vitt” att kännas spännande. Kan ”Prima Plain Flour” och ”Red Man Cocoa Powder” ge en god kladdkaka? Eller bör jag köpa en av de mer fantasifulla förpackningarna? Undviker self raising flour och köper baking powder till äppelkakan. Jag letar förgäves efter jäst och pärlsocker till kanelbullarna. Kanske kan vi använda karamellströssel istället, eller mandelflarn? Med lite hjälp i köket är bakningen snart igång! Jag knäcker äggen, fler än jag tänkt! Äggkartongens konstruktion visar sig vara extremt tippbenägen när locket är öppet. Man kan tro att man lär sig, men igår hände det igen. Omelett!
Det blir en god kladdkaka, frukosten avnjuts nu med flera trevliga muslisorter, äntligen kan vi handla på 15 minuter och jag vet tydligt vilka produkter jag tycker om. Kan tyckas oväsentligt, men när hjärnan på en och samma gång ska välja allt nytt, blir det liksom för mycket... Man orkar inte välja! Vad föredrar du, överflödets förbannelse, eller Ford, du kan få den i vilken färg du vill, bara den är svart?

Flera fina frukost favoriter, och inte blir det sämre av att inleda dagen med att äta morgonmålet på balkongen medan solen går upp. Vet du... Livet är härligt!

Vad vet vi om Sopberget?

[Juni 2009]
Singapore är ett rent och välorganiserat land. Man kan bli bötfälld om man skräpar ner, tuggummi är förbjudet och det finns gott om ordningsregler och förbudsskyltar. Det medför inte att det är kliniskt rent överallt, men betänker man att halva Sveriges befolkning bor på en yta av en 17-del av Skåne, så lyckas man rätt väl med att hålla undan skräp och sopor. Totalt samlade Singapore in 2,6 miljoner ton sopor 2008, varav 93% brändes och resten lades på deponi. Drygt hälften var hushållssopor, vilket ger hela 307 kg per person.
Jag blev beklämd och fundersam när jag läste detta. Därför surfade jag in på www.scb.se och fick veta att (2004) var mängden hushållssopor per svensk 460kg, eller 260kg exkl kompost och återvinning. Mer än 7 hg om dagen!

Även solen har mörka fläckar...

Att sopsortera i hushållen är en ganska ny företeelse i Singapore. I ett halvår har vi med visst svårmod kastat samtliga våra sopor förutom tidningar rakt ner i sopnedkastet. Nu har vi äntligen fått ytterligare ett återvinningskärl nere i garaget. Sida vid sida står nu två stycken blå sopkärl, ett för papper och ett för övrigt, dvs plast, glas, elektronik etc. Samtidigt som denna förbättring tillkännagavs informerades vi också om att tidningar ska förpackas i en plastpåse! Jag fick läsa texten två gånger för att försäkra mig om att jag läste rätt.
Med glädje gick jag i lördags eftermiddag ner med våra sorterade sopor. Kärlen var nyligen tömda och mina påsar blev ensamma på botten. I morse hade jag två glasflaskor som jag tog med mig när jag gick ut. Jag hoppades att kärlen inte skulle vara överfyllda, jag mindes med ett leende hur det kunde var på Rosenfinksgatan efter helgen. Var papperskärlet fullt fick man lite försiktigt klättra upp i kärlet och packa till det hela lite, var det fullt i restsoporna blev det till att traska över till det andra soprummet.
Nu var det inte överfullt, nej det var rent av ganska tomt! Bredvid min påse med tidningar stod endast en röd halvfylld plastpåse. I det andra kärlet hade något lämnat en liten grön plastkorg, ett tiotal petflaskor och två glasburkar. Ingen anstormning direkt! Undrar om detta beror på att ”maiderna” är lediga på söndagar eller att vårt hus med ca 250 invånare inte genererar några återvinningsbara sopor?

Husets 90 lägenheter har tilldelats dessa två återvinningskärl

Ni nanana ni nanana ni nanana na na

[Maj 2009]
Visst minns vi boktipset från vår barndom! Ibland presenterades en riktig pärla och boken blev omöjlig att låna på biblioteket de kommande veckorna, men många gånger såg vi programmet mest för melodin och den speciella regnbågsfärgade soffan. När jag nynnar melodin idag har jag säkert förvrängt den precis som jag har gjort med många andra sånger från bardomen. Stavelserna är i otakt och ett musikalsikt öra skulle säga att jag inte träffar tonerna, men om du ursäktar så gillar jag att nynna melodin ändå. Den passar när man står med näsan i bokhyllan och väljer bland böckerna, och det har jag gjort oftare än vanligt de sista månaderna. Det är härligt att ha tid att läsa! Thomas säger att jag lätt blir absorberad av filmer på tv, och det är nog så sant. I veckan fick jag också bevis på att jag även blir helt uppslukad av vissa böcker. På väg hem från centrum i onsdagskväll läste jag de sista kapitlen i en norsks deckare och tappade totalt bort tid och rum. Bussen passerade vår gata och jag kom tillbaka till verkligheten först flera hållplatser senare. Uppenbarligen var boken mer närvarande i boken än i verkligheten, så därför vill jag här passa på att ge ett par boktips.

Presidentens val av Anne Holt
Denna kriminalare eller thriller utspelar sig i Oslo kring Nationaldagsfirandet. Den nyvalda amerikanska presidenten Helen Lardahl Bentley försvinner spårlöst från sitt hotellrum natten till den 17 maj, bara några timmar efter att hon har anlänt till Norge. I en tät och välvävd historia får vi följa den norska polisens arbete, FBIs aktiviteter och i centrum står Inger Johanne en kvinna med mörka hemligheter från en period i sitt liv som hon tillbringade i USA. En snabbforcerad bok med ett bra tempo genom hela boken, ger ett par timmars god underhållning.

Robson av Pernilla Glaser
Vackert och uppriktigt om ugn kärlek som hastigt överskuggas av sjukdomens spöke när den unge Robson drabbas av cancer. En tunn pärla som väger tungt i mitt bibliotek, en biografi som får mina ögon att flöda över varje gång, gripande och ärligt. Gråter och är tacksam för allt livet gett mig.

Med högklackade skor i Sibiriens snö av Sandra Kalniete
En faktaspäckad bok om Kalnietes familj som deporterades från Lettland till Sibirien under andra världskriget. De döms till ett fasansfullt liv i köld, hunger, omänskligt arbete och lidande under Stalinsvälde. Denna skrämmande och starka berättelse om de avskyvärda förhållandena i Sibiriens straffläger, täcker ett nära nog svart hål i min nutidshistoria. Jag inser att jag vill veta mer och funderar över varför dessa slavläger fått så lite publicitet? Skakande och tankeväckande!

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
I Paris för ödet samman tre ensamma personer, tre helt skilda karaktärer delar plötsligt en rymlig omodern lägenhet i Paris bättre kvarter. En vrång kock, ett svart får från en aristokratisk släkt och en trasig sparv vars förflutna vi nyfiket söker efter i boken. I försoningen efter en argumentation konstaterar sparven att ”Det som hindrar människor från att leva tillsammans, det är deras dumheter, inte deras olikheter.” Det är något att ta fasta på innan vi fördömer andras värderingar, intresse, handlingar eller känslor. Jag läser och njuter av hur Gavalda med en kvick dialog målar en vacker historia, en varm skildring om mörka minnen, vänskap och kärlek. Jag hör deras röster, ser deras gester, jag är där och önskar att boken inte tar slut.

Har du lust så lämna gärna ditt boktips som en kommentar!

I skuggan av Svin-influensan

[Maj 2009]

Medan The Straits Times huvudnyheter de senaste veckorna har kretsat kring svin-influensan, cirkulerar Singapores bussar vidare med sina kommersiella budskap och samhällsinformation som varnar för Dengue Feber. Sedan jag kom på att jag skulle skriva en ”Dengue notis” här på bloggen, har Dengue bussarna blivit hett eftertraktade och svårfångade.
Efter att jag för en månad sedan involverade Thomas i den intensiva jakten på att fotografera en Dengue-buss, har min skrivkramp växt. Vad skriver man om ett virus som överförs via myggbett som utöver influensa symptom kan ge utslag och blödningar, och vid en återinfektion livshotande ge inre blödningar? Tänk om Thomas fångar det perfekta fotot och jag inte lyckas skriva något om myggorna och Denguefebern? Kanske lika bra att avblåsa det hela tänkte jag, och då kom bussen, saktade in framför stoppljuset och poserade näst intill som en modell på en catwalk. Skit! Alltså, medan media koncentrera sig på den potentiella pandemin, ligger våra vanliga faror och lurar i bakgrunden och jag oroar mig över en text till bloggen. Patetiskt!
Varje dag spenderas i Singapore ca 1 miljon kronor på att bekämpa Dengue i ett krig mot myggorna och deras fortplantning. Man informerar på bussar och i tv om riskerna och om hur man undviker myggornas fortplantning. Alla är ansvariga i detta arbete! Om du har en hink med vatten stående kan du efter en varning, bli bötfälld med 1000kr för försumlighet. Trots det drabbas varje år ca 5000 personer i Singapore av Dengue. Därför har vi införskaffat myggsprej som vi använder i djungeln och när det förefaller troligt att det finns myggor. Inga myggbett än så länge!
Det är torsdag jämn vecka och klockan är 14:05, från balkongen hör jag ett karaktäristiskt dovt dönande eller puttrande ljud, fogging-patrullen går sin rond i Condots trädgård. Som hämtade från en film går de, med munskydd och något som liknar tunga klumpiga vapen, och sprutar tjock kritgrå rök mot buskage och rabatter. Snart är all växlighet insvept i en spöklik dimma. Röken stiger och en torr frän doft av krita och myrr sprider sig. Jag reser mig från balkongen, det är dags att gå in och stänga fönster och dörrar, röken gör mer nytta utomhus.

En kväll i kärlekens tecken

[April 2009]

I lördagskväll hade vi glädjen att vara bjudna på bröllop här i Singapore! Thomas kollega Martin gifte sig med sin Tina. I ett ljuvligt fuktigt högsommarväder lovade de varandra att älska varandra i nöd och lust. Den vackra ceremonin förrättades av en Singaporiansk pastor till ljudet att porlande vattenfall och solosång. När de läste sina löften stannade tiden, ögon fuktades och hjärtan klappade hårt. Jag stack ut min hand i luften där Thomas hand hade omslutit min om han inte hade varit i Sverige på tjänsteresa. Kanske kände jag hur han kramade tillbaka för en varm glädje för den vackra stunden berusade mig. Tina och Martin blev man och hustru, en vacker början på ett lyckligt äktenskap!

Kvällen fortsatte med sprudlande champagne, god mat, vackra tal och telegram, dans och party långt ut på småtimmarna. Ett stort tack till Tina och Martin för att vi fick vara med denna underbara kväll!

Med idrottstjep i sömmen

[April 2009]

Jag har slitit upp min systers jeans. Det sitter idrottstejp i sömmarna i grenen för att förhindra att de tunna trådarna mellan hålen spricker. Aldrig har ett par jeans varit skönare, skörare och mer älskade. Min syster visste att jag skulle slita upp dem, ändå lånade hon ut dem, det är också kärlek.
Sedan nyår har jag försökt ersätta dem, provat kusiner, sysslingar och bryllingar till detta oumbärliga plagg. Men vilken vånda, vilken frustration! Anar du var problemet ligger? Just det, muffins-effekten! Så kallar Karin det, denna oönskade charmlösa pösiga fettkant som väller ut över de moderna jeansens ovankant. Att det ska vara så svårt, i denna stad, shoppingens paradis ?! Nonbranded för 59 $ eller Diesel för 359 $, läckert tills du knäpper knappen. 30 par senare lätt förtvivlad. Jeans med mer än 5 cm blixlås tar sig inte ens in i butiken. -Sorry, but those are the highest models we have! -Sorry, men jag kan inte se ut så här!

Vykort från Sydney

[Mars 2009]
Härom veckan skulle Thomas till Australien för att träffa kunder och leverantörer. Det stod möten på agendan torsdag, fredag och måndag, så när vi lyckades hitta en prisvärd flygbiljett till mig så följde jag med till Sydney. Yes! Det är verkligen en av de lyxiga fördelarna med att plötsligt bo på andra sidan jordklotet, ett par av "våra drömmars resmål" är nu inom räckhåll. Varken Thomas eller jag är särskilt beresta, vi hade aldrig varit i Asien innan det blev aktuellt att flytta. Här finns mycket att upptäcka, så det är tur att vi ska leva här i tre år!

Det visade sig att Sydney är en vacker och charmig stad. Vatten och båtliv präglar stadsbilden, liksom Operahuset och imponerande Sydney Harbour Bridge från 1930-talet. Staden är ganska kuperad och gamla hus i brittisk anda står sida vid sida med nya moderna byggnader. Vi sitter och fikar på ett café i en gatukorsning, trafiken är tolerant och inte särskilt intensiv. Jag roar mig med att titta på folklivet och snart inser jag att alla cyklister har cykelhjälm. Stämningen är avslappnad och luften är frisk och sval, ca 15 grader på morgonen och över 25 grader mitt på dagen. Det känns som svensk sommar och det är uppfriskande som omväxling till Singapores höga luftfuktighet.

Medan Thomas arbetade turistade jag, tog en guidad tur till naturreservatet "Blue Mountains" 10 mil sydväst om Sydney. Naturen var storslagen, branta klippväggar med mer än 200 m fallhöjd, gröna frodiga dalgångar, djupa raviner, vattenfall och porlande bäckar. I drygt tre timmar vandrade vi i skogen och jag njöt av varje steg. Härligt!

Thomas och jag åkte med buss längs kusten för att se de kända stränderna. Vi klev av vid Bondi Beach och titta på de kraftfulla vågorna, skickliga surfare, vältränade badvakter och vardagliga badkrukor allt medan vi långsamt strosade längs stranden. Vi lät vågorna slå upp mot våra bara ben och tänkte båda två att det var rätt korkat att badkläderna låg kvar på hotellet.


Det största minnet från Sydney blir Operahuset, som vi inte kunde se oss mätta på. Lite överraskande överträffar faktiskt arkitekturen de läckra foton och filmsekvenser vi sett. Häftigt! Vi tog en guidad tur bakom kulisserna, gick genom godsmottagningen, logerna, Green room, såg teknikernas skrubb, tog plats i orkesterdiket, äntrade de 5 scenerna och fick en bra bild av hur livet på teatern ter sig. Den som ville kunde testa akustiken i ”Opera Theater” eller prova klangen på Steinway & Sons flygeln i den största logen. Jag satte mig på pallen till flygeln och samtidigt som jag sänkte mina händer mot de blanka tangenterna önskade jag att jag varit lite mer ambitiös mellan pianolektionerna….

The Straits Times, 1kg nyheter

[Mars 2009]
Det är lördagsmorgon och vi plockar in dagens tidning från trapphuset. Vårt prenumerationsavtal utgörs av ett telefonsamtal till tidningsdistributören, dagen efter kom första tidningen och 3 veckor senare kom en kille förbi och fick betalt för det första kvartalet.

Nu är frukostbrickan dukad och vi sätter oss tillrätta på våra provisoriska balkongmöbler. Solstrålarna slår försiktigt in på balkongen och ger långa skuggor, himlen är i stort sett klarblå och det ser ut att bli en varm dag. Dagens tidning väger drygt 1kg, består av 6 delar, och är fullspäckad med nyheter, artiklar, annonser och nöjen. Vi försöker följa de viktiga händelserna i Singapore, världen och Sverige, men ibland känns nyhetsflödet oöverblickbart och betungande. Tidningar, TV, Internet var ska du börja och vad är väsentligt? De globala finansiella problemen, valet i grannlandet Indonesien, Helena Jonssons seger i Världscupen, ja helt enkelt de rubriker där du gärna läser mer än ingressen? Eller?
Jag bläddrar vidare, pratar vidare med Thomas och koncentrerar mig på flingorna som simmar i mjölken. Tidningen är inte limmad, så i ett obevakat ögonblick sprider en hastig vind sidorna som gigantiska flygblad över balkongen. Förstasidan lägger sig strax höger om vattenpölen från gårdagens åskskur. Jag samlar ihop sidorna, går in med frukostbrickan och vi gör upp planerna för en avkopplande lördag, och ledigheten inleder vi med ett dopp i poolen.

Inflyttningsfest!

[Mars 2009]

Det är nu tre månader sedan vi fick nycklarna till vår lägenhet och vi stortrivs i vårt nya hem! Vi är mycket glada och nöjda med planlösning, interiör, läge och omgivningar. Vilken tur att Thomas inte tröttnade på lägenhetsvisningar efter att ha sett 27 lägenheter på ett par veckor! Jag kom ju hit tre veckor efter Thomas så jag har bara sett utvalda ”favoriter”. Vi vill tacka alla som var värdefulla bollplank i november när jakten på lägenhet pågick som mest intensivt, och framför allt ett stort tack till Magnus, som förklarade att vi absolut skulle prioritera en balkong. Tack!
En onsdagskväll för tre veckor sedan gick vi runt med tumstocken, mätte och satte kryss på väggarna, för att på torsdagen få hjälp att hänga tavlorna på betongväggarna. Därefter förändrades ljudet och ljuset i lägenheten och det kändes att vi bor här på riktigt, att lägenhet #12-22 är vårt hem för de kommande tre åren. Gott!

Vi bor på tolfte våningen i husets högra del.

För att fira att vi kommit i ordning hade vi inflyttningsfest eller House-warming i lördagskväll. Lägenheten fylldes av våra nya vänner, dvs. kollegor till Thomas och deras familjer samt några familjer som vi lärt känna via en av Thomas leverantörer.
Det var verkligen roligt att få tillfälle att gengällda den gästfrihet, generositet och omtanke som våra vänner mött oss med! Vi bjöd på en sommarbuffé med bl.a. potatissallad, köttbullar, löktårta, korv, lax, pastasallad, knäckebröd och ost. Till dessert serverade vi fruktsallad som Liezel tillrett, chokladkaka och dajm/mocca-glass. (Kristin & Martin glassmaskinen är toppen!) Kvällen gick jättefort och tyvärr hann vi inte prata med alla, men vi hade roligt och njöt av kvällen. Vi hoppas att våra gäster hade trevligt och vill tacka för de fina presenterna, och hjälpen vi fick med maten och disken!
I morse åt vi i lugn och ro frukost på balkongen, bläddrade i tidningen och pratade om gårdagen. Vi känner oss båda lyckligt lottade som fått chansen att bo här en tid och det gläder oss att vi redan har lärt känna så många rara, trevliga, positiva och intressanta mänskor. Sköt om er!

Ett stort tack för de fina presenterna vi fick!

Singapore mountainbike carnival

[Februari 2009]

För att lära känna våra nya hemtrakter har jag gjort en del utflykter och häromdagen begav jag mig ut med min mountainbike. Även om det går bra att cykla i East Coast Park så har vi sagt att det skulle vara roligt att hitta en skog att cykla i. En av våra detaljerade statskartor visar att det finns ett Mountainbikespår i Tampanies, inte långt ifrån IKEA, så jag tänkte cykla dit. Efter en dryg timme närmade jag mig området, då jag fick syn på en cykeluthyrning i en park. Jag tog en hastig titt på min egenritade karta och tänkte, jag är väl inte vara framme redan? En platt park med asfalterad cykelbana, var inte riktigt vad jag letade efter. Nej, strax nordväst om parken, där skulle Mountainbike området ligga. Mycket riktigt, jag kom fram till en parkering där ett par cyklister höll på att packa ihop efter ett ansträngande träningspass. Här fanns ett riktigt stort område avsett bara för cyklister! En stor kulle reste sig upp ur skogen fanns här både flacka och kuperade stigar. Jag valde en lätt slinga och fann snart skyltar som markerade ett tävlingsspår. Det visade sig att det skulle hållas tävlingar dagen därpå. Det lät intressant så jag bestämde mig för att åka dit och titta.

På lördagen begav jag mig till tävlingsplatsen. Tankarna gick direkt till våra orienteringstävlingar, samma bajamajor, dieselaggregat och klubbtält i glada kulörer. Vädret kunde jämföras med ett riktigt soligt Tjoget och uppslutningen under dagen var som vid en kretstävling. På tävlingsprogrammet stod en rad olika discipliner, Short Track, ”Dirty Duathlon” med löpning och cykling, Kids race etc., och som huvudattraktion i kvällningen, ett 100km lopp, 10 varv på en slinga och målgång beräknad efter midnatt. Medan jag tittade på Short Track- loppen blev jag lite sugen på att tävla, men eftersom kroppen var sliten hade jag lämnat cykeln hemma. Istället övade jag mig på att ta foto på rörliga objekt. Ni kan tro att det blev många suddiga bilder och ofta halva cyklister!

I kvällningen gick starten för Singapores första ”100km Marathon Night Race” och det var en maffig syn när 200 lag begav sig ut på slingan. Vädret var ostadigt och åskan hängde tungt i luften. Vid niotiden på kvällen var skyfallet ett faktum, åskan dundrade och blixtarna svepte aggresivt över den kolsvarta himlen. Loppet fick tyvärr avbrytas på grund av ovädret efter att täten avverkat 6 av 10 varv. Medan jag såg funktionärerna plocka ihop datorer och känslig utrustning, hörde jag deltagarna exalterat berätta för sina klubbkompisar om gyttjan, vurporna och om loppets adenalinkickar, allt medan regnet trummade oavbrutet, marken blev allt mer blöt och lervällingen vällde fram. En av deltagarna kom balanserande på en stor bricka fylld med öl-muggar från markan, att regndropparna snabbt spätt ut den ädla drycken bekymrade inte någon i gänget. Tillskillnad från på Tiomila kom ingen bitande kyla med regnet, utan det var fortfarande en varm kväll, och stämningen förblev gemytlig. Jag stoppade ner kameran i dubbla plastpåsar och promenerade ut genom tävlingsområdet till ljudet av åska, dieselaggregat, kraftfullt kväkande grodor och ett härligt sorl av glada röster. Nu hoppas jag att Thomas och jag kommer till skott och cyklar dit någon av de närmaste helgerna! Tampanies Mountain Biking Trail är verkligen värt fler besök!

Cykel 296 kom imål som 3:a i herrarnas dirty duathlon under eftermiddagen
Segrande cykel i "Singapore MTB Carnival 100k Marathon Womens SOLO Night Race", Baby Marites Sotto Bitbit från Phillipinerna

Februari Frost

[Februari 2009]
Det är februari, klarblå himmel, gnistrande solsken ute. Jag storstädar, dammar, sorterar skafferiet och tvättar sängkläder. Jag öppnar dörren till balkongen för att låta den friska bitande vinterluften komma in samtidigt som jag hänger ut täckena på balkongen. Men istället möts jag av en varm lätt fuktig bris, doften av högsommar, 30 grader och minns att jag är i Singpore. Drömmarna skildrar ibland exakt det man upplever på bråkdelen av en sekund, långt inne i hjärnan. Visst vet jag att det inte är minusgrader ute, visst minns jag att jag är vid ekvatorn och visst förstår jag att det är högsommar trots att vi är i februari, men korta korta ögonblick kanske jag ändå tror att allt är som det brukar vara. Och visst saknar jag ibland den bitande kylan, och den friska rena känslan i täcken som fått hänga ute ett par timmar i frosten.

Ni berättar att ni har fått snö, och jag vill få höra hur det knarrar under skorna. Jag längtar efter snöbollskrig, utförsåkning, vinterbad, nygräddade kanelbullar med varm choklad framför en öppen spis, att sitta där och känna vedens värme tina kroppen. Kort och gott, jag saknar vinter! Ändå njuter jag av sommarvärmen, sköna barfotadagar, balkongmiddagar och ljumna sommarkvällar. Vi promenerar längs stranden på East Cost och pratar om er därhemma. Vi minns nyår i Sälen, skidåkning på Koarp, klistervalla och känner minnena sprida ljus och glädje. Vi tänker på er, snöskottning, is och frostiga bilrutor, tänk att man kan sakna det! Från oss här till er mitt i vintern, Singapores största snögubbe!

Vi bestiger Mount Faber!

[Januari 2009]
Minns ni filmen Mannen som gick upp för en kulle och kom ner för ett berg? Denna kulle i Wales, var några meter för låg för att vid en geografisk inventering få lov att kallas för ett berg. Mount Faber med sina 105m får i Singapore betraktas som ett sådant berg och det var detta berg vi skulle ”bestiga”.
Vi packade ryggsäcken för utflykten, kamera, vatten och ett par bananer och tog buss och MRT, till Vivo-city, shoppingens paradis. Vi styrde kosan norrut mot Mount Faber Scenic Park och började klättringen i trapporna upp mot toppen. Stigen slingrar sig upp för sluttningen där de stora träden breder ut sina grenverk som skuggande paraplyer. Här och var öppnar parken sig och ger plats för en glänta där åtskilliga Singaporianer slagit sig ner för en picknick eller en tupplur i skuggan. Ju högre upp vi kommer desto bättre blir vyn ner mot havet. När solen och stigningen gör oss varma passar vi på att stanna till för att fotografera eller dricka lite vatten. En bit upp i sluttningen ligger ett par vackra villor och vi enas snabbt om att vi gärna skulle bott i en av dem. Uppe på ”berget” har vi en härlig utsikt söderut mot Sentosa, containerhamnen och färjeläget, men också norrut och in mot Centrum. Dagar med riktigt klart väder kan man se några av Indonesiens öar och vi tror oss skymtar ett par av dem i horisonten. Vi firar att vi ”nått toppen” med att äta bananerna och dricka upp vattnet.



Precis bredvid Mount Fabers topp avgår kabinbanan med färgglada ägg till Sentosa, dit vi väljer att fortsätta vår utflykt. Den som vill slå på stort kan välja att boka ”Sky Dinning” och blir då serverad middag eller fika i kabinbanan medan man åker Sentosa tur och retur. Vi köper två standardbiljetter och ställer oss i kön till kabinbanan. Själva kabinbanestationen är påfallande likt Alperna, det enda som saknas är pjäxor, skidor, lite vinterkläder och massor av snö förstås. Vi kliver på och har snart en magnifik utsikt över landskapet. Vi försöker fotografera den gröna sluttningen, havet och hamnen, men blir lite begränsade av äggets väggar och repiga fönster. Plötsligt är vi rakt ovanför ett stort kryssningsfartyg med pool på övre däck, vid vilken solande turister slappar i värmen. Senare närmar vi oss Sentosas norra kust där man precis börjat bygga ett enormt rekreationscentrum, med kasino, hotell, shopping och oändliga aktiviteter.
Överlag upplever vi att det byggs extremt mycket i Singapore. Istället för att renovera ett 30-år gammalt hus väljer man ofta att riva det och bygger ett högre hus på betydligt fler kvadratmeter. Ändå finns det kvar ganska mycket bebyggelse på 2-3 våningar. En del byggnader är kulturminnes märkta, bland annat en del av de för Singapore typiska ”Black and White Houses” och ”Shophouses”.
[Foto från www.traveljournals.net]

Från slutet av 1800-talet fram till andra världskriget byggdes de charmiga Black and White Houses av välbärgade britter inom framför allt armen och offentlig förvaltning. Villornas arkitektur har en trevlig brittisk touch. Med svarta snickerier mot de vita väggarna blir de ett vackert blickfång i de generösa trädgårdarna.
De ursprungliga Shophouses byggdes före andra världskriget och är utformade som radhus, gärna med färgglada fönsterluckor och kulörta väggar. De inrymmer en butik i bottenplanet och butiksinnehavarens familj bodde ovanpå affären. Den andra våningen sträcker sig med hjälp av pelare ut över trottoaren som ett tak, för att skänka skugga och skydd mot regn.

Kontrasten mellan dessa gamla låga hus, höghusen, byggkranar och tät trafik ger tillsammans en karaktäristisk bild av Singapore, en harmonisk mix av gammalt, nytt och av olika kulturer. Vi slår fast att Singapore är vackert samtidigt som vi kliver av kabinbanan på Sentosa.
Här möts vi av en praktfull blomsterutställning som lockat många besökare. Vi strosar längs de vackra arrangemangen, går ner till mosaikstigen och njuter av eftermiddagen. Mitt på ön reser sig en 37m hög staty över Singapores symbol Merlion, till hälften lejon och hälften fisk. Man kan gå in i statyn och från utsiktsplatsen i lejonets gap lär man ha en vacker ut sikt över ön. Det är tredje gången vi besöker Sentosa och vi känner båda två att vi trivs här. Medan skymningen faller ställer vi oss i kön till Sentosa Express Train för att åka hem. Det kurrar i våra magar och vi konstaterar glatt att detta var en fin dag.

Utflykt Pulau Ubin

[Januari 2009]

En skribent för Expressen skrev att besöka ön Pulau Ubin i norra Singapore är som att åka tillbaka till 60-talet. Nu var det inte den historiska tillbakablicken som drog mest när vi valde resmål för vår utflykt utan det var Mountain Bike spåret som först fångade vår nyfikenhet. Här ute på ön har man förberett ett avancerat cykelspår inför Ungdoms-OS 2010. I anslutning till det ”dubbelsvarta” spåret finns en 8 km lång blå slinga för mindre avancerade cyklister. Efter att jag i julruschen råkat hamna mitt i den hetsiga biltrafiken med min mountainbike har jag letat efter fler platser än East Cost Park som är lämpade för cyklister. Kan en ö, som stannat kvar i 60-talet vara denna oas?

Vi hade planerat att ge oss av per cykel, direkt efter frukost, men efter ett engagerat Touch Rugby spelande på lördagseftermiddagen tog Thomas rygg ”Time Out” och min kropp fick rejält med träningsverk. Vi tonade ner ambitionen med utflykten och satte oss halta och lytta på bussen. En dryg timme senare stod vi i hamnen i Changi Village redo att ta en Bumboat över till Pulau Ubin. 4, 6, 10, 12 räknades vi in ifrån kön, för att fylla den tillåtna kvoten om 12 passagerare. 2,5 singdollar vardera enkel resa, 2 dollar för en cykel. Vi klev på båten, rakt in på skepparens veranda med utsikt in i hans hem. I kabyssen hängde kläder på tork, under bänkarna stod verktygslåda, bättringsfärg och olja. Han åker fram och tillbaka med turister, så fort båten är full. Är ni inte 12 så väntar ni tills den tolfte kommer, eller så får någon av er lätta på plånboken. Förstått?

Båten puttrar med god fart ut från hamnen och i takt med vågorna vandrar mina tankar. Hur mycket marginal tror du att han har per resa? Betalar han något till hamnkontoret för att få lov att köra? Hyr han båten eller äger han sitt hem? Är det mer än han som bor på båten, och var befinner de sig medan han arbetar i så fall? Är det ett drägligt liv han lever?

Jag funderar vidare och vi närmar oss stranden. I anslutning till bryggan finns en liten by, som domineras av cykeluthyrning. Tankarna går till Alpernas skiduthyrning, ett myller av folk, små hus och plåtskjul längs en smal asfalterad gata där hundratals cyklar står uppradade längs husen. Prova och justera! Hur väljer jag var jag ska hyra en hoj här? Från 2 dollar per dag, en rostigkedja och gratis oljud. Lägger du till ett par dollar kan du få en dämpad framgaffel, en tandemcykel eller cykel med barnsits. För 2 dollar rekommenderar jag inte en tur på mountainbike-slingan utan då får du snarare räkna med cykel-mek. Vi väljer ingen cykel, för vår del blir det en promenad på den grönskande ön.

Vi styr kosan västerut längs den asfalterade vägen, mot Marina Country Club och Ketam Mountain Bike Park. Vi studerar plåtskjul, jättespindlar, öppningsbara broar, tempel och offerplatser, växtlivet i allmänhet och extrema cykelstilar. Sadeln ska sänkas så att dina ben bildar en nittiograders vinkel när du sätter dig på cykeln! Då har du kvalificerat dig!

Det visar sig att Country klubben där vi bespetsat oss på lunch har stängt. Semesterparadiset där de kunde ha spelat in en asiatisk ”Dirty Dancing” ligger övergivet. Växligheten har tagit över badminton planen, klätterväggen sträcker sig ståtligt mot himlen, men det var länge sedan någon var innanför grindarna. Den elfenbensvita stranden lyser tom, grinden är låst och det vilar en melankolisk stämning över platsen.

Vi fortsätter mot Mountainbike banan och finner två tydliga informationsskyltar. Även den blå banan innehåller svårare partier och vi får veta att vegetationen på något ställe återerövrat stigen. Utifrån vad vi ser har vi lite svårt att bedöma området och svårighetsgraden, men jämfört med Singapores trafikerade gator, så är Ketam Mountain Bike Park en oas för cyklister. Vi har nått målet med vår resa och vi vänder om, tillbaka till byn!

På väg ut på bryggan lämnar vi 60-talet bakom oss. Hur skulle det vara att bo så, i ett plåtskjul på en ö med cyklande turister? Skulle vi kunna försörja oss på att sälja läsk i vägkorsningen eller hyra ut uttjänta cyklar? Skulle jag stå ut med att tvättat kläder i en hink, vakna av att det regnar in och vara nöjd med mat för dagen? Nej, jag vill veta vilka insekter jag har i mina underkläder, kunna finna svalka i det tropiska klimatet och känna att livet går framåt.

Nöjda upptäcktsresande sätter sig på Bumboaten tillbaka till fastlandet och skriver i resedagboken att ön kändes lite övergiven. Har Pulau Ubin passerat sitt bäst före datum? Är det tragiskt att ön som försörjt människor på grafitbrott, kokosodling, gummiplantage och räkodling fastnat i en svunnen tid? Eller är det just att tiden stått still som är charmen? För när vi lämnar bryggan bakom oss är det just en på sitt sätt charmig lite udda ön, som vi besökt.