Jag lämnade idyllen i Fraser’s Hill bakom mig och från Kuala Kubu Bharu tog jag tåget till Kuala Lumpur. Järnvägsstationen i KKB är ny, och ligger utkastad 3 kilometer utanför byn. Det var öde och inte många passagerare på den moderna perrongen. Innan jag klev på i en vagn mitt i tåget tänkte jag att jag lika gärna kunde stått på en station i utkanten av något svenskt samhälle.
Jag slog mig ner på ett ledigt säte och blickade ut mot det gröna landskapet som svepte förbi. Plötsligt hörde jag skarpa röster tilltala med ett par unga killar. Av gestikulerandet och pekandet förstod jag att de ombads byta vagn. Senare insåg jag att detta var en vagn enbart för kvinnor. Dess rosa ytterväggar och skyltar informerade tydligt alla införstådda om detta.
När jag anlände till järnvägstationen i KL köpte jag en liggplats på nattåget till Singapore, lämnade in min ryggsäck till bagageförvaringen och begav mig ut i huvudstaden. Vi var här i januari med Thomas föräldrar, så jag kände mig redan lite bekant med omgivningarna.
Först åkte jag till statsdelen ”Kampung Baru” för att känna av atomsfären i de genuint Malaysiska kvarteren. Där hann jag inte mer än 100 m från tåget innan jag fascinerad blev stående på gatan och fumlade efter kameran. –You, come here!, hörde jag en röst ropa innan jag hann fråga om jag fick fotografera. Skit, nu har jag gjort bort mig tänkte jag, varpå jag hörde fortsättningen. –Come down here, and take the picture! I hörnet av parkeringen utanför en slitet hyreshus fanns ett skjul med ett utskjutande plåttak. På cementplanen flödade en stor pöl av rött blod från en nyligen slaktad ko. –We’ll hold a wedding on Saturday, berättade en av männen. -You come! Jag frågade om någon av de unga killarna var den lyckliga brudgummen, men de skrattade bara och lät mig fotografera dem under arbetet. Vad som skulle tillagas visste de inte riktigt.
Sent på kvällen kröp jag upp i min slaf i liggvagnen, inrättade fötterna i åkriktningen och surrade fast packningen. Inga nattliga stölder här tack! Mycket nöjd konstaterade jag att jag haft en härlig semester, sköna och intressanta dagar.
Visst har jag saknat sällskap och visst har jag önskat att Thomas var med. Jag kommit på mig själv att ivrigt dokumentera det jag upplever, liksom för att kunna återberätta för min kära, eller lite som en journalist som förbereder en artikel för ett resemagasin. Det har känts lite stolligt, nästan som om jag i dessa ögonblick inte unnat mig att njuta, koppla av, absorbera nuet och känna att det är semester.
Jag glad över att ha gjort den här turen på egenhand! Det har varit spännande och roligt upplevelse, som till och med växer lite nu när jag ser tillbaka. Nu vet jag att en semester på egenhand blir precis så bra som du själv gör den. Jag vill säga: -Res och upptäck de du vill se i världen! Kom ihåg att njuta av dina upplevelser och inse att det är tillåtet att resa bara för din egen skull!
Det är mitt på dagen och vi är få passagerare till detta tåg. Bakom mig på perrongen sitter några muslimska flickor och rösten i högtalaren avslöjar att jag inte är i Sverige.
Jag slog mig ner på ett ledigt säte och blickade ut mot det gröna landskapet som svepte förbi. Plötsligt hörde jag skarpa röster tilltala med ett par unga killar. Av gestikulerandet och pekandet förstod jag att de ombads byta vagn. Senare insåg jag att detta var en vagn enbart för kvinnor. Dess rosa ytterväggar och skyltar informerade tydligt alla införstådda om detta.
När jag anlände till järnvägstationen i KL köpte jag en liggplats på nattåget till Singapore, lämnade in min ryggsäck till bagageförvaringen och begav mig ut i huvudstaden. Vi var här i januari med Thomas föräldrar, så jag kände mig redan lite bekant med omgivningarna.
Först åkte jag till statsdelen ”Kampung Baru” för att känna av atomsfären i de genuint Malaysiska kvarteren. Där hann jag inte mer än 100 m från tåget innan jag fascinerad blev stående på gatan och fumlade efter kameran. –You, come here!, hörde jag en röst ropa innan jag hann fråga om jag fick fotografera. Skit, nu har jag gjort bort mig tänkte jag, varpå jag hörde fortsättningen. –Come down here, and take the picture! I hörnet av parkeringen utanför en slitet hyreshus fanns ett skjul med ett utskjutande plåttak. På cementplanen flödade en stor pöl av rött blod från en nyligen slaktad ko. –We’ll hold a wedding on Saturday, berättade en av männen. -You come! Jag frågade om någon av de unga killarna var den lyckliga brudgummen, men de skrattade bara och lät mig fotografera dem under arbetet. Vad som skulle tillagas visste de inte riktigt.
En klassisk bild som tagits av många turister, i bakgrunden Petrona Twin Towers, KL Tower och i förgrunden Sultan Abdul Samad Buildning.
Därifrån fortsatte jag mot KLs mest turistiga kvarter. Jag landande senare i China Town och försökte pruta ordentligt på en tröja. Jag behövde verkligen något rent att sätta på mig innan jag klev på tåget. Jag drack en kopp te på samma servering som vi suttit ett halvår tidigare med Anki och Olle och kände mig nästan lite som en stammis. Det är ett lugnt litet hörn i de myllrande, färgsprakande och ljudliga kvarteren. Jag gillar KL på något vis, trots smutsen, trafiken, och den stökiga tillvaron, eller kanske för att staden just därför känns så levande.Sent på kvällen kröp jag upp i min slaf i liggvagnen, inrättade fötterna i åkriktningen och surrade fast packningen. Inga nattliga stölder här tack! Mycket nöjd konstaterade jag att jag haft en härlig semester, sköna och intressanta dagar.
Visst har jag saknat sällskap och visst har jag önskat att Thomas var med. Jag kommit på mig själv att ivrigt dokumentera det jag upplever, liksom för att kunna återberätta för min kära, eller lite som en journalist som förbereder en artikel för ett resemagasin. Det har känts lite stolligt, nästan som om jag i dessa ögonblick inte unnat mig att njuta, koppla av, absorbera nuet och känna att det är semester.
Jag glad över att ha gjort den här turen på egenhand! Det har varit spännande och roligt upplevelse, som till och med växer lite nu när jag ser tillbaka. Nu vet jag att en semester på egenhand blir precis så bra som du själv gör den. Jag vill säga: -Res och upptäck de du vill se i världen! Kom ihåg att njuta av dina upplevelser och inse att det är tillåtet att resa bara för din egen skull!