Att åka taxi i Singapore är ett bekvämt sätt att undvika att få bråttom. Jag planera att åka med buss eller MRT(typ tunnelbana) och revidera planen till taxi om det inträffar något oplanerat. Inte försumbart sällan sker det något oplanerat, telefonen ringer, bussen dröjer, det bli regn och paraplyet måste hämtas, eller helt oförklarligt tar klockan plötsligt ett tre stegs skutt och en kvart eller tjugo minuter försvinner. Detta innebär att jag åker taxi någon gång då och då, vissa perioder mer frekvent än andra. Nu vill jag nämna att det är billigt att åka taxi i Singapore, extremt billigt jämfört med att äga en bil, riktigt billigt jämfört att åka med taxi i Sverige, men däremot dyrt jämfört med att åka kollektivt.
Att åka taxi kan vara riktigt underhållande och lärorikt, då flertalet taxichaufförer gärna konverserar sina passagerare allt mellan himmel och jord. För det mesta förstår man utmärkt vad samtalet handlar om och det blir en trevlig resa. Enstaka gånger uppfattar man inte mycket mer än att konversationen förs på engelska och man försöker skjuta in ett -Yes, -Oh, eller -I didn’t know that, på vad man hoppas är lämpliga tillfällen. Om det råkar bli helt fel är taxichauffören duktig på att hålla masken och en utomstående skulle kunna tro att vi faktiskt förde en fungerande dialog.
Även i många av Singapores små butiker kan man få en lagom dos med kulturell utbildning, tips på bra matställen, sevärdheter och lite allmänt kallprat. Det är ett bra sätt att få veta intressanta saker, samtidigt som man får lite uppmärksamhet och en pratstund. Jag brukar gengällda med att berätta att jag trivs i deras vackra land, berömma den spännande maten, poängtera hur väl allt fungerar och att alla är så hjälpsamma. Samtalet är oftast roande och flyter på lätt, tills de frågar om jag har barn. Deras ansikte slocknar lite när jag svarar –No, .. för att ögonblicket efter lysa upp igen med följdfråga: -Oh, you are recently married? Samtidigt som jag svarar -No, I’ve been married since 2001, vänder sig resten av butiken om, för att granska denna underliga kvinna. Deras blickar klär av mig från topp till tå och säljarens blick fastnar på min mage. I hans hjärna ekar mitt svar som om han funderar på om han uppfattat mina ord korrekt, tills han återfår fattningen och antingen säger – You can se a doctor, It’s not always the woman’s fault! Eller, om det är en kvinna, så tar hon mjukt ett snabbt steg rakt emot mig, lägger sin ena hand mot min mage och säger -You will be blessed soon! Lätt överrumplad, nickar jag, tar ett litet steg bakåt och svarar försiktigt –Oh thanks, I hope so, medan jag försöker få fram ett leende. Jag avslutar samtalet så att butikens kunder kan återuppta shoppandet och säljaren kan få glömma den obekväma situationen. Jag kliver ut på gatan, värmen och den klara solen slår emot mig. –Do you have children? –Yes, in our dreams and in our hopes for the future we do. Yes we do! , tänker jag medan jag går ner för trapporna till MRT stationen i China Town.
Kvarteren i China Town med sina låga Shop house bebyggelse, är färgglada och fulla med kulturella intryck, väl värda en utflykt. Funderar lite på vilka situationer som är kulturellt betingade och vilka som snarare beror på vilka personer du möter....Att åka taxi kan vara riktigt underhållande och lärorikt, då flertalet taxichaufförer gärna konverserar sina passagerare allt mellan himmel och jord. För det mesta förstår man utmärkt vad samtalet handlar om och det blir en trevlig resa. Enstaka gånger uppfattar man inte mycket mer än att konversationen förs på engelska och man försöker skjuta in ett -Yes, -Oh, eller -I didn’t know that, på vad man hoppas är lämpliga tillfällen. Om det råkar bli helt fel är taxichauffören duktig på att hålla masken och en utomstående skulle kunna tro att vi faktiskt förde en fungerande dialog.
Även i många av Singapores små butiker kan man få en lagom dos med kulturell utbildning, tips på bra matställen, sevärdheter och lite allmänt kallprat. Det är ett bra sätt att få veta intressanta saker, samtidigt som man får lite uppmärksamhet och en pratstund. Jag brukar gengällda med att berätta att jag trivs i deras vackra land, berömma den spännande maten, poängtera hur väl allt fungerar och att alla är så hjälpsamma. Samtalet är oftast roande och flyter på lätt, tills de frågar om jag har barn. Deras ansikte slocknar lite när jag svarar –No, .. för att ögonblicket efter lysa upp igen med följdfråga: -Oh, you are recently married? Samtidigt som jag svarar -No, I’ve been married since 2001, vänder sig resten av butiken om, för att granska denna underliga kvinna. Deras blickar klär av mig från topp till tå och säljarens blick fastnar på min mage. I hans hjärna ekar mitt svar som om han funderar på om han uppfattat mina ord korrekt, tills han återfår fattningen och antingen säger – You can se a doctor, It’s not always the woman’s fault! Eller, om det är en kvinna, så tar hon mjukt ett snabbt steg rakt emot mig, lägger sin ena hand mot min mage och säger -You will be blessed soon! Lätt överrumplad, nickar jag, tar ett litet steg bakåt och svarar försiktigt –Oh thanks, I hope so, medan jag försöker få fram ett leende. Jag avslutar samtalet så att butikens kunder kan återuppta shoppandet och säljaren kan få glömma den obekväma situationen. Jag kliver ut på gatan, värmen och den klara solen slår emot mig. –Do you have children? –Yes, in our dreams and in our hopes for the future we do. Yes we do! , tänker jag medan jag går ner för trapporna till MRT stationen i China Town.
