Nu kommer de!

Det är torsdag kväll och det är snart dags att sova. I morgon ringer väckarklockan klockan 5.30. Denna gången är det ingen thriatlontävling som drar utan två kära föräldrar som landar på flygplatsen. Nu kommer de!

Idag läste jag i tidningen att Changis flygplats åter korats till världens bästa flygplats. En helsida ägnades åt denna betydelsefylla och glädjande nyhet! I fjor placerade man sig tragiskt nog bara som trea efter Syd Korea Incheon och Hongkong. Nu är alltså ordningen återställd igen. Tänk vad skönt!
Det kan vi sova gott på!

Om 7,5 timme står jag på världens bästa flygplats och kramar om världens bästa föräldrar. Men vet du, jag hade lika gärna stått på en liten betydelselös flygplats, i någon avkrok av världen, bara jag var på samma flygplats som mor och far.

God Jul!

God Jul och Gott Nytt år!

Efter en intensiv och kort höst är vi nu i Sverige för att fira jul.
Vi har mötts av ett underbart vinterväder och ser fram emot helgerna. Vi önskar er en fin avslutning på 2009 och en positiv och rolig start på 2010!

Jag hade trott att jag skulle skriva flitigt på bloggen i höst, men tyvärr har det inte blivit så. Det finns några halvfärdig inlägg som jag hoppas att jag publicerar inom kort. Tills dess, sköt om er!

Sensommar i Sverige

Soluppgången har precis passerat och det blir ytterligare en behaglig sommardag. Thomas har tagit bussen till IKEA och jag sitter kvar på balkongen med tidningen i mitt knä. Om en dryg vecka har Thomas bott här i ett år och på söndag är det 11 månader sedan jag flyttade hit. Det har varit ett roligt och händelserikt år, spännande intryck och många intressanta möten. Vi trivs och njuter av att vara här. Visst har livet här sina baksidor, men så är det överallt. Att vara nästan 18 timmars resa från er är den tydligaste nackdelen med livet här.

Det var verkligen roligt att vara i Sverige i somras! Det blev ganska intensivt och vi hann tyvärr inte träffa alla vi ville hälsa på, men vi fick en fin semester med sköna sommarminnen. Sensommar Sverige visade sig från sin bästa sida och det blev inte många tillfällen att ta på fleecetröjan eller regnjackan, utan i stället njöt vi av sol, bad och härliga grillkvällar.

Utsikt från Kullaberg strax norr om fyren

Ransvik norr om Mölle

Naturen i Sverige är storslagen! Vilka kontraster det är mellan Kullabergsbranter och de böljande sädesfälten som sträcker sig långt bortom horisonten! Vilken glädje de är att gå i skogen, plocka de sista blåbären, sporadiskt söka efter svamp och att springa i storstammiga gran och bokskogar. Livet kändes rikt och jag fyllde mina lungor med skogens syrerika luft. Jag drog in doften från mossar och vattendrag, fuktig jord, granarnas kåda, de nyslagna fälten, stoppade några hallon i munnen, blundade och njöt. Så underbart att vi har Allemansrätten! Det är något alldeles speciellt med att få lov att vistas i naturen, där har jag mina rötter och där finner jag ny energi.

Den gamla stenbron på Ekdala

En av de vackra ekarna på Ekdala

Small talk

[Juli 2009]

Att åka taxi i Singapore är ett bekvämt sätt att undvika att få bråttom. Jag planera att åka med buss eller MRT(typ tunnelbana) och revidera planen till taxi om det inträffar något oplanerat. Inte försumbart sällan sker det något oplanerat, telefonen ringer, bussen dröjer, det bli regn och paraplyet måste hämtas, eller helt oförklarligt tar klockan plötsligt ett tre stegs skutt och en kvart eller tjugo minuter försvinner. Detta innebär att jag åker taxi någon gång då och då, vissa perioder mer frekvent än andra. Nu vill jag nämna att det är billigt att åka taxi i Singapore, extremt billigt jämfört med att äga en bil, riktigt billigt jämfört att åka med taxi i Sverige, men däremot dyrt jämfört med att åka kollektivt.
Att åka taxi kan vara riktigt underhållande och lärorikt, då flertalet taxichaufförer gärna konverserar sina passagerare allt mellan himmel och jord. För det mesta förstår man utmärkt vad samtalet handlar om och det blir en trevlig resa. Enstaka gånger uppfattar man inte mycket mer än att konversationen förs på engelska och man försöker skjuta in ett -Yes, -Oh, eller -I didn’t know that, på vad man hoppas är lämpliga tillfällen. Om det råkar bli helt fel är taxichauffören duktig på att hålla masken och en utomstående skulle kunna tro att vi faktiskt förde en fungerande dialog.
Även i många av Singapores små butiker kan man få en lagom dos med kulturell utbildning, tips på bra matställen, sevärdheter och lite allmänt kallprat. Det är ett bra sätt att få veta intressanta saker, samtidigt som man får lite uppmärksamhet och en pratstund. Jag brukar gengällda med att berätta att jag trivs i deras vackra land, berömma den spännande maten, poängtera hur väl allt fungerar och att alla är så hjälpsamma. Samtalet är oftast roande och flyter på lätt, tills de frågar om jag har barn. Deras ansikte slocknar lite när jag svarar –No, .. för att ögonblicket efter lysa upp igen med följdfråga: -Oh, you are recently married? Samtidigt som jag svarar -No, I’ve been married since 2001, vänder sig resten av butiken om, för att granska denna underliga kvinna. Deras blickar klär av mig från topp till tå och säljarens blick fastnar på min mage. I hans hjärna ekar mitt svar som om han funderar på om han uppfattat mina ord korrekt, tills han återfår fattningen och antingen säger – You can se a doctor, It’s not always the woman’s fault! Eller, om det är en kvinna, så tar hon mjukt ett snabbt steg rakt emot mig, lägger sin ena hand mot min mage och säger -You will be blessed soon! Lätt överrumplad, nickar jag, tar ett litet steg bakåt och svarar försiktigt –Oh thanks, I hope so, medan jag försöker få fram ett leende. Jag avslutar samtalet så att butikens kunder kan återuppta shoppandet och säljaren kan få glömma den obekväma situationen. Jag kliver ut på gatan, värmen och den klara solen slår emot mig. –Do you have children? –Yes, in our dreams and in our hopes for the future we do. Yes we do! , tänker jag medan jag går ner för trapporna till MRT stationen i China Town.

Kvarteren i China Town med sina låga Shop house bebyggelse, är färgglada och fulla med kulturella intryck, väl värda en utflykt. Funderar lite på vilka situationer som är kulturellt betingade och vilka som snarare beror på vilka personer du möter....

Att inte orka välja

[Juli 2009]
Det finns stora beslut här i livet, som att gifta sig eller att flytta till andra sidan jordklotet och det finns små beslut, som vilken juice man vill dricka till frukost. När vi tog det stora beslutet att flytta till Singapore tänkte vi inte på att det även innebar oändligt många små beslut, så som att välja mjölk, smör, yoghurt, tvättmedel eller hygienartiklar. Med butikernas oändliga utbud av produkter, mestadels från okända märken, förtjänade verkligen inte uttrycket "gå till snabbköpet” sitt namn de första månaderna. Absorberad av det okända men spännande urvalet stod jag förvirrad i hyllorna och sökte efter bra miljöval, nyttiga produkter, granskade innehållsförteckningar, jämförde sockerhalter och priser, allt medan magen kurrade allt mer ljudligt. I vår närmsta butik, efter en lång kyldisk fylld med olika mjölkfabrikat löper en ännu längre disk med juicepaket i regnbågens alla färger...vad ska man välja? Elle belle bi, nu är du fri!

Valet av musli blev ett lotteri, vi drabbades av både ”godis” och dammiga havregryn. Vilken härlig gröt det blir när mjölken får sjunka in! Bland mer än 10 olika äggsorter hittar jag inga sprätthöns, inga ekologiska ägg, men ägg med Omega 3, Lower Cholesterol, Golden Corn Eggs och billiga ägg. Jag orkar helt enkelt inte välja utan sträcker handen mot en ett paket i mellan pris-skiktet. Ägg är väl ägg, eller?
Det blir dags att baka och vissa förpackningar får nästan gamla hederliga ”blå vitt” att kännas spännande. Kan ”Prima Plain Flour” och ”Red Man Cocoa Powder” ge en god kladdkaka? Eller bör jag köpa en av de mer fantasifulla förpackningarna? Undviker self raising flour och köper baking powder till äppelkakan. Jag letar förgäves efter jäst och pärlsocker till kanelbullarna. Kanske kan vi använda karamellströssel istället, eller mandelflarn? Med lite hjälp i köket är bakningen snart igång! Jag knäcker äggen, fler än jag tänkt! Äggkartongens konstruktion visar sig vara extremt tippbenägen när locket är öppet. Man kan tro att man lär sig, men igår hände det igen. Omelett!
Det blir en god kladdkaka, frukosten avnjuts nu med flera trevliga muslisorter, äntligen kan vi handla på 15 minuter och jag vet tydligt vilka produkter jag tycker om. Kan tyckas oväsentligt, men när hjärnan på en och samma gång ska välja allt nytt, blir det liksom för mycket... Man orkar inte välja! Vad föredrar du, överflödets förbannelse, eller Ford, du kan få den i vilken färg du vill, bara den är svart?

Flera fina frukost favoriter, och inte blir det sämre av att inleda dagen med att äta morgonmålet på balkongen medan solen går upp. Vet du... Livet är härligt!

Vad vet vi om Sopberget?

[Juni 2009]
Singapore är ett rent och välorganiserat land. Man kan bli bötfälld om man skräpar ner, tuggummi är förbjudet och det finns gott om ordningsregler och förbudsskyltar. Det medför inte att det är kliniskt rent överallt, men betänker man att halva Sveriges befolkning bor på en yta av en 17-del av Skåne, så lyckas man rätt väl med att hålla undan skräp och sopor. Totalt samlade Singapore in 2,6 miljoner ton sopor 2008, varav 93% brändes och resten lades på deponi. Drygt hälften var hushållssopor, vilket ger hela 307 kg per person.
Jag blev beklämd och fundersam när jag läste detta. Därför surfade jag in på www.scb.se och fick veta att (2004) var mängden hushållssopor per svensk 460kg, eller 260kg exkl kompost och återvinning. Mer än 7 hg om dagen!

Även solen har mörka fläckar...

Att sopsortera i hushållen är en ganska ny företeelse i Singapore. I ett halvår har vi med visst svårmod kastat samtliga våra sopor förutom tidningar rakt ner i sopnedkastet. Nu har vi äntligen fått ytterligare ett återvinningskärl nere i garaget. Sida vid sida står nu två stycken blå sopkärl, ett för papper och ett för övrigt, dvs plast, glas, elektronik etc. Samtidigt som denna förbättring tillkännagavs informerades vi också om att tidningar ska förpackas i en plastpåse! Jag fick läsa texten två gånger för att försäkra mig om att jag läste rätt.
Med glädje gick jag i lördags eftermiddag ner med våra sorterade sopor. Kärlen var nyligen tömda och mina påsar blev ensamma på botten. I morse hade jag två glasflaskor som jag tog med mig när jag gick ut. Jag hoppades att kärlen inte skulle vara överfyllda, jag mindes med ett leende hur det kunde var på Rosenfinksgatan efter helgen. Var papperskärlet fullt fick man lite försiktigt klättra upp i kärlet och packa till det hela lite, var det fullt i restsoporna blev det till att traska över till det andra soprummet.
Nu var det inte överfullt, nej det var rent av ganska tomt! Bredvid min påse med tidningar stod endast en röd halvfylld plastpåse. I det andra kärlet hade något lämnat en liten grön plastkorg, ett tiotal petflaskor och två glasburkar. Ingen anstormning direkt! Undrar om detta beror på att ”maiderna” är lediga på söndagar eller att vårt hus med ca 250 invånare inte genererar några återvinningsbara sopor?

Husets 90 lägenheter har tilldelats dessa två återvinningskärl

Ni nanana ni nanana ni nanana na na

[Maj 2009]
Visst minns vi boktipset från vår barndom! Ibland presenterades en riktig pärla och boken blev omöjlig att låna på biblioteket de kommande veckorna, men många gånger såg vi programmet mest för melodin och den speciella regnbågsfärgade soffan. När jag nynnar melodin idag har jag säkert förvrängt den precis som jag har gjort med många andra sånger från bardomen. Stavelserna är i otakt och ett musikalsikt öra skulle säga att jag inte träffar tonerna, men om du ursäktar så gillar jag att nynna melodin ändå. Den passar när man står med näsan i bokhyllan och väljer bland böckerna, och det har jag gjort oftare än vanligt de sista månaderna. Det är härligt att ha tid att läsa! Thomas säger att jag lätt blir absorberad av filmer på tv, och det är nog så sant. I veckan fick jag också bevis på att jag även blir helt uppslukad av vissa böcker. På väg hem från centrum i onsdagskväll läste jag de sista kapitlen i en norsks deckare och tappade totalt bort tid och rum. Bussen passerade vår gata och jag kom tillbaka till verkligheten först flera hållplatser senare. Uppenbarligen var boken mer närvarande i boken än i verkligheten, så därför vill jag här passa på att ge ett par boktips.

Presidentens val av Anne Holt
Denna kriminalare eller thriller utspelar sig i Oslo kring Nationaldagsfirandet. Den nyvalda amerikanska presidenten Helen Lardahl Bentley försvinner spårlöst från sitt hotellrum natten till den 17 maj, bara några timmar efter att hon har anlänt till Norge. I en tät och välvävd historia får vi följa den norska polisens arbete, FBIs aktiviteter och i centrum står Inger Johanne en kvinna med mörka hemligheter från en period i sitt liv som hon tillbringade i USA. En snabbforcerad bok med ett bra tempo genom hela boken, ger ett par timmars god underhållning.

Robson av Pernilla Glaser
Vackert och uppriktigt om ugn kärlek som hastigt överskuggas av sjukdomens spöke när den unge Robson drabbas av cancer. En tunn pärla som väger tungt i mitt bibliotek, en biografi som får mina ögon att flöda över varje gång, gripande och ärligt. Gråter och är tacksam för allt livet gett mig.

Med högklackade skor i Sibiriens snö av Sandra Kalniete
En faktaspäckad bok om Kalnietes familj som deporterades från Lettland till Sibirien under andra världskriget. De döms till ett fasansfullt liv i köld, hunger, omänskligt arbete och lidande under Stalinsvälde. Denna skrämmande och starka berättelse om de avskyvärda förhållandena i Sibiriens straffläger, täcker ett nära nog svart hål i min nutidshistoria. Jag inser att jag vill veta mer och funderar över varför dessa slavläger fått så lite publicitet? Skakande och tankeväckande!

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
I Paris för ödet samman tre ensamma personer, tre helt skilda karaktärer delar plötsligt en rymlig omodern lägenhet i Paris bättre kvarter. En vrång kock, ett svart får från en aristokratisk släkt och en trasig sparv vars förflutna vi nyfiket söker efter i boken. I försoningen efter en argumentation konstaterar sparven att ”Det som hindrar människor från att leva tillsammans, det är deras dumheter, inte deras olikheter.” Det är något att ta fasta på innan vi fördömer andras värderingar, intresse, handlingar eller känslor. Jag läser och njuter av hur Gavalda med en kvick dialog målar en vacker historia, en varm skildring om mörka minnen, vänskap och kärlek. Jag hör deras röster, ser deras gester, jag är där och önskar att boken inte tar slut.

Har du lust så lämna gärna ditt boktips som en kommentar!