Ni nanana ni nanana ni nanana na na

[Maj 2009]
Visst minns vi boktipset från vår barndom! Ibland presenterades en riktig pärla och boken blev omöjlig att låna på biblioteket de kommande veckorna, men många gånger såg vi programmet mest för melodin och den speciella regnbågsfärgade soffan. När jag nynnar melodin idag har jag säkert förvrängt den precis som jag har gjort med många andra sånger från bardomen. Stavelserna är i otakt och ett musikalsikt öra skulle säga att jag inte träffar tonerna, men om du ursäktar så gillar jag att nynna melodin ändå. Den passar när man står med näsan i bokhyllan och väljer bland böckerna, och det har jag gjort oftare än vanligt de sista månaderna. Det är härligt att ha tid att läsa! Thomas säger att jag lätt blir absorberad av filmer på tv, och det är nog så sant. I veckan fick jag också bevis på att jag även blir helt uppslukad av vissa böcker. På väg hem från centrum i onsdagskväll läste jag de sista kapitlen i en norsks deckare och tappade totalt bort tid och rum. Bussen passerade vår gata och jag kom tillbaka till verkligheten först flera hållplatser senare. Uppenbarligen var boken mer närvarande i boken än i verkligheten, så därför vill jag här passa på att ge ett par boktips.

Presidentens val av Anne Holt
Denna kriminalare eller thriller utspelar sig i Oslo kring Nationaldagsfirandet. Den nyvalda amerikanska presidenten Helen Lardahl Bentley försvinner spårlöst från sitt hotellrum natten till den 17 maj, bara några timmar efter att hon har anlänt till Norge. I en tät och välvävd historia får vi följa den norska polisens arbete, FBIs aktiviteter och i centrum står Inger Johanne en kvinna med mörka hemligheter från en period i sitt liv som hon tillbringade i USA. En snabbforcerad bok med ett bra tempo genom hela boken, ger ett par timmars god underhållning.

Robson av Pernilla Glaser
Vackert och uppriktigt om ugn kärlek som hastigt överskuggas av sjukdomens spöke när den unge Robson drabbas av cancer. En tunn pärla som väger tungt i mitt bibliotek, en biografi som får mina ögon att flöda över varje gång, gripande och ärligt. Gråter och är tacksam för allt livet gett mig.

Med högklackade skor i Sibiriens snö av Sandra Kalniete
En faktaspäckad bok om Kalnietes familj som deporterades från Lettland till Sibirien under andra världskriget. De döms till ett fasansfullt liv i köld, hunger, omänskligt arbete och lidande under Stalinsvälde. Denna skrämmande och starka berättelse om de avskyvärda förhållandena i Sibiriens straffläger, täcker ett nära nog svart hål i min nutidshistoria. Jag inser att jag vill veta mer och funderar över varför dessa slavläger fått så lite publicitet? Skakande och tankeväckande!

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
I Paris för ödet samman tre ensamma personer, tre helt skilda karaktärer delar plötsligt en rymlig omodern lägenhet i Paris bättre kvarter. En vrång kock, ett svart får från en aristokratisk släkt och en trasig sparv vars förflutna vi nyfiket söker efter i boken. I försoningen efter en argumentation konstaterar sparven att ”Det som hindrar människor från att leva tillsammans, det är deras dumheter, inte deras olikheter.” Det är något att ta fasta på innan vi fördömer andras värderingar, intresse, handlingar eller känslor. Jag läser och njuter av hur Gavalda med en kvick dialog målar en vacker historia, en varm skildring om mörka minnen, vänskap och kärlek. Jag hör deras röster, ser deras gester, jag är där och önskar att boken inte tar slut.

Har du lust så lämna gärna ditt boktips som en kommentar!

I skuggan av Svin-influensan

[Maj 2009]

Medan The Straits Times huvudnyheter de senaste veckorna har kretsat kring svin-influensan, cirkulerar Singapores bussar vidare med sina kommersiella budskap och samhällsinformation som varnar för Dengue Feber. Sedan jag kom på att jag skulle skriva en ”Dengue notis” här på bloggen, har Dengue bussarna blivit hett eftertraktade och svårfångade.
Efter att jag för en månad sedan involverade Thomas i den intensiva jakten på att fotografera en Dengue-buss, har min skrivkramp växt. Vad skriver man om ett virus som överförs via myggbett som utöver influensa symptom kan ge utslag och blödningar, och vid en återinfektion livshotande ge inre blödningar? Tänk om Thomas fångar det perfekta fotot och jag inte lyckas skriva något om myggorna och Denguefebern? Kanske lika bra att avblåsa det hela tänkte jag, och då kom bussen, saktade in framför stoppljuset och poserade näst intill som en modell på en catwalk. Skit! Alltså, medan media koncentrera sig på den potentiella pandemin, ligger våra vanliga faror och lurar i bakgrunden och jag oroar mig över en text till bloggen. Patetiskt!
Varje dag spenderas i Singapore ca 1 miljon kronor på att bekämpa Dengue i ett krig mot myggorna och deras fortplantning. Man informerar på bussar och i tv om riskerna och om hur man undviker myggornas fortplantning. Alla är ansvariga i detta arbete! Om du har en hink med vatten stående kan du efter en varning, bli bötfälld med 1000kr för försumlighet. Trots det drabbas varje år ca 5000 personer i Singapore av Dengue. Därför har vi införskaffat myggsprej som vi använder i djungeln och när det förefaller troligt att det finns myggor. Inga myggbett än så länge!
Det är torsdag jämn vecka och klockan är 14:05, från balkongen hör jag ett karaktäristiskt dovt dönande eller puttrande ljud, fogging-patrullen går sin rond i Condots trädgård. Som hämtade från en film går de, med munskydd och något som liknar tunga klumpiga vapen, och sprutar tjock kritgrå rök mot buskage och rabatter. Snart är all växlighet insvept i en spöklik dimma. Röken stiger och en torr frän doft av krita och myrr sprider sig. Jag reser mig från balkongen, det är dags att gå in och stänga fönster och dörrar, röken gör mer nytta utomhus.

En kväll i kärlekens tecken

[April 2009]

I lördagskväll hade vi glädjen att vara bjudna på bröllop här i Singapore! Thomas kollega Martin gifte sig med sin Tina. I ett ljuvligt fuktigt högsommarväder lovade de varandra att älska varandra i nöd och lust. Den vackra ceremonin förrättades av en Singaporiansk pastor till ljudet att porlande vattenfall och solosång. När de läste sina löften stannade tiden, ögon fuktades och hjärtan klappade hårt. Jag stack ut min hand i luften där Thomas hand hade omslutit min om han inte hade varit i Sverige på tjänsteresa. Kanske kände jag hur han kramade tillbaka för en varm glädje för den vackra stunden berusade mig. Tina och Martin blev man och hustru, en vacker början på ett lyckligt äktenskap!

Kvällen fortsatte med sprudlande champagne, god mat, vackra tal och telegram, dans och party långt ut på småtimmarna. Ett stort tack till Tina och Martin för att vi fick vara med denna underbara kväll!

Med idrottstjep i sömmen

[April 2009]

Jag har slitit upp min systers jeans. Det sitter idrottstejp i sömmarna i grenen för att förhindra att de tunna trådarna mellan hålen spricker. Aldrig har ett par jeans varit skönare, skörare och mer älskade. Min syster visste att jag skulle slita upp dem, ändå lånade hon ut dem, det är också kärlek.
Sedan nyår har jag försökt ersätta dem, provat kusiner, sysslingar och bryllingar till detta oumbärliga plagg. Men vilken vånda, vilken frustration! Anar du var problemet ligger? Just det, muffins-effekten! Så kallar Karin det, denna oönskade charmlösa pösiga fettkant som väller ut över de moderna jeansens ovankant. Att det ska vara så svårt, i denna stad, shoppingens paradis ?! Nonbranded för 59 $ eller Diesel för 359 $, läckert tills du knäpper knappen. 30 par senare lätt förtvivlad. Jeans med mer än 5 cm blixlås tar sig inte ens in i butiken. -Sorry, but those are the highest models we have! -Sorry, men jag kan inte se ut så här!

Vykort från Sydney

[Mars 2009]
Härom veckan skulle Thomas till Australien för att träffa kunder och leverantörer. Det stod möten på agendan torsdag, fredag och måndag, så när vi lyckades hitta en prisvärd flygbiljett till mig så följde jag med till Sydney. Yes! Det är verkligen en av de lyxiga fördelarna med att plötsligt bo på andra sidan jordklotet, ett par av "våra drömmars resmål" är nu inom räckhåll. Varken Thomas eller jag är särskilt beresta, vi hade aldrig varit i Asien innan det blev aktuellt att flytta. Här finns mycket att upptäcka, så det är tur att vi ska leva här i tre år!

Det visade sig att Sydney är en vacker och charmig stad. Vatten och båtliv präglar stadsbilden, liksom Operahuset och imponerande Sydney Harbour Bridge från 1930-talet. Staden är ganska kuperad och gamla hus i brittisk anda står sida vid sida med nya moderna byggnader. Vi sitter och fikar på ett café i en gatukorsning, trafiken är tolerant och inte särskilt intensiv. Jag roar mig med att titta på folklivet och snart inser jag att alla cyklister har cykelhjälm. Stämningen är avslappnad och luften är frisk och sval, ca 15 grader på morgonen och över 25 grader mitt på dagen. Det känns som svensk sommar och det är uppfriskande som omväxling till Singapores höga luftfuktighet.

Medan Thomas arbetade turistade jag, tog en guidad tur till naturreservatet "Blue Mountains" 10 mil sydväst om Sydney. Naturen var storslagen, branta klippväggar med mer än 200 m fallhöjd, gröna frodiga dalgångar, djupa raviner, vattenfall och porlande bäckar. I drygt tre timmar vandrade vi i skogen och jag njöt av varje steg. Härligt!

Thomas och jag åkte med buss längs kusten för att se de kända stränderna. Vi klev av vid Bondi Beach och titta på de kraftfulla vågorna, skickliga surfare, vältränade badvakter och vardagliga badkrukor allt medan vi långsamt strosade längs stranden. Vi lät vågorna slå upp mot våra bara ben och tänkte båda två att det var rätt korkat att badkläderna låg kvar på hotellet.


Det största minnet från Sydney blir Operahuset, som vi inte kunde se oss mätta på. Lite överraskande överträffar faktiskt arkitekturen de läckra foton och filmsekvenser vi sett. Häftigt! Vi tog en guidad tur bakom kulisserna, gick genom godsmottagningen, logerna, Green room, såg teknikernas skrubb, tog plats i orkesterdiket, äntrade de 5 scenerna och fick en bra bild av hur livet på teatern ter sig. Den som ville kunde testa akustiken i ”Opera Theater” eller prova klangen på Steinway & Sons flygeln i den största logen. Jag satte mig på pallen till flygeln och samtidigt som jag sänkte mina händer mot de blanka tangenterna önskade jag att jag varit lite mer ambitiös mellan pianolektionerna….

The Straits Times, 1kg nyheter

[Mars 2009]
Det är lördagsmorgon och vi plockar in dagens tidning från trapphuset. Vårt prenumerationsavtal utgörs av ett telefonsamtal till tidningsdistributören, dagen efter kom första tidningen och 3 veckor senare kom en kille förbi och fick betalt för det första kvartalet.

Nu är frukostbrickan dukad och vi sätter oss tillrätta på våra provisoriska balkongmöbler. Solstrålarna slår försiktigt in på balkongen och ger långa skuggor, himlen är i stort sett klarblå och det ser ut att bli en varm dag. Dagens tidning väger drygt 1kg, består av 6 delar, och är fullspäckad med nyheter, artiklar, annonser och nöjen. Vi försöker följa de viktiga händelserna i Singapore, världen och Sverige, men ibland känns nyhetsflödet oöverblickbart och betungande. Tidningar, TV, Internet var ska du börja och vad är väsentligt? De globala finansiella problemen, valet i grannlandet Indonesien, Helena Jonssons seger i Världscupen, ja helt enkelt de rubriker där du gärna läser mer än ingressen? Eller?
Jag bläddrar vidare, pratar vidare med Thomas och koncentrerar mig på flingorna som simmar i mjölken. Tidningen är inte limmad, så i ett obevakat ögonblick sprider en hastig vind sidorna som gigantiska flygblad över balkongen. Förstasidan lägger sig strax höger om vattenpölen från gårdagens åskskur. Jag samlar ihop sidorna, går in med frukostbrickan och vi gör upp planerna för en avkopplande lördag, och ledigheten inleder vi med ett dopp i poolen.

Inflyttningsfest!

[Mars 2009]

Det är nu tre månader sedan vi fick nycklarna till vår lägenhet och vi stortrivs i vårt nya hem! Vi är mycket glada och nöjda med planlösning, interiör, läge och omgivningar. Vilken tur att Thomas inte tröttnade på lägenhetsvisningar efter att ha sett 27 lägenheter på ett par veckor! Jag kom ju hit tre veckor efter Thomas så jag har bara sett utvalda ”favoriter”. Vi vill tacka alla som var värdefulla bollplank i november när jakten på lägenhet pågick som mest intensivt, och framför allt ett stort tack till Magnus, som förklarade att vi absolut skulle prioritera en balkong. Tack!
En onsdagskväll för tre veckor sedan gick vi runt med tumstocken, mätte och satte kryss på väggarna, för att på torsdagen få hjälp att hänga tavlorna på betongväggarna. Därefter förändrades ljudet och ljuset i lägenheten och det kändes att vi bor här på riktigt, att lägenhet #12-22 är vårt hem för de kommande tre åren. Gott!

Vi bor på tolfte våningen i husets högra del.

För att fira att vi kommit i ordning hade vi inflyttningsfest eller House-warming i lördagskväll. Lägenheten fylldes av våra nya vänner, dvs. kollegor till Thomas och deras familjer samt några familjer som vi lärt känna via en av Thomas leverantörer.
Det var verkligen roligt att få tillfälle att gengällda den gästfrihet, generositet och omtanke som våra vänner mött oss med! Vi bjöd på en sommarbuffé med bl.a. potatissallad, köttbullar, löktårta, korv, lax, pastasallad, knäckebröd och ost. Till dessert serverade vi fruktsallad som Liezel tillrett, chokladkaka och dajm/mocca-glass. (Kristin & Martin glassmaskinen är toppen!) Kvällen gick jättefort och tyvärr hann vi inte prata med alla, men vi hade roligt och njöt av kvällen. Vi hoppas att våra gäster hade trevligt och vill tacka för de fina presenterna, och hjälpen vi fick med maten och disken!
I morse åt vi i lugn och ro frukost på balkongen, bläddrade i tidningen och pratade om gårdagen. Vi känner oss båda lyckligt lottade som fått chansen att bo här en tid och det gläder oss att vi redan har lärt känna så många rara, trevliga, positiva och intressanta mänskor. Sköt om er!

Ett stort tack för de fina presenterna vi fick!