Singapore mountainbike carnival

[Februari 2009]

För att lära känna våra nya hemtrakter har jag gjort en del utflykter och häromdagen begav jag mig ut med min mountainbike. Även om det går bra att cykla i East Coast Park så har vi sagt att det skulle vara roligt att hitta en skog att cykla i. En av våra detaljerade statskartor visar att det finns ett Mountainbikespår i Tampanies, inte långt ifrån IKEA, så jag tänkte cykla dit. Efter en dryg timme närmade jag mig området, då jag fick syn på en cykeluthyrning i en park. Jag tog en hastig titt på min egenritade karta och tänkte, jag är väl inte vara framme redan? En platt park med asfalterad cykelbana, var inte riktigt vad jag letade efter. Nej, strax nordväst om parken, där skulle Mountainbike området ligga. Mycket riktigt, jag kom fram till en parkering där ett par cyklister höll på att packa ihop efter ett ansträngande träningspass. Här fanns ett riktigt stort område avsett bara för cyklister! En stor kulle reste sig upp ur skogen fanns här både flacka och kuperade stigar. Jag valde en lätt slinga och fann snart skyltar som markerade ett tävlingsspår. Det visade sig att det skulle hållas tävlingar dagen därpå. Det lät intressant så jag bestämde mig för att åka dit och titta.

På lördagen begav jag mig till tävlingsplatsen. Tankarna gick direkt till våra orienteringstävlingar, samma bajamajor, dieselaggregat och klubbtält i glada kulörer. Vädret kunde jämföras med ett riktigt soligt Tjoget och uppslutningen under dagen var som vid en kretstävling. På tävlingsprogrammet stod en rad olika discipliner, Short Track, ”Dirty Duathlon” med löpning och cykling, Kids race etc., och som huvudattraktion i kvällningen, ett 100km lopp, 10 varv på en slinga och målgång beräknad efter midnatt. Medan jag tittade på Short Track- loppen blev jag lite sugen på att tävla, men eftersom kroppen var sliten hade jag lämnat cykeln hemma. Istället övade jag mig på att ta foto på rörliga objekt. Ni kan tro att det blev många suddiga bilder och ofta halva cyklister!

I kvällningen gick starten för Singapores första ”100km Marathon Night Race” och det var en maffig syn när 200 lag begav sig ut på slingan. Vädret var ostadigt och åskan hängde tungt i luften. Vid niotiden på kvällen var skyfallet ett faktum, åskan dundrade och blixtarna svepte aggresivt över den kolsvarta himlen. Loppet fick tyvärr avbrytas på grund av ovädret efter att täten avverkat 6 av 10 varv. Medan jag såg funktionärerna plocka ihop datorer och känslig utrustning, hörde jag deltagarna exalterat berätta för sina klubbkompisar om gyttjan, vurporna och om loppets adenalinkickar, allt medan regnet trummade oavbrutet, marken blev allt mer blöt och lervällingen vällde fram. En av deltagarna kom balanserande på en stor bricka fylld med öl-muggar från markan, att regndropparna snabbt spätt ut den ädla drycken bekymrade inte någon i gänget. Tillskillnad från på Tiomila kom ingen bitande kyla med regnet, utan det var fortfarande en varm kväll, och stämningen förblev gemytlig. Jag stoppade ner kameran i dubbla plastpåsar och promenerade ut genom tävlingsområdet till ljudet av åska, dieselaggregat, kraftfullt kväkande grodor och ett härligt sorl av glada röster. Nu hoppas jag att Thomas och jag kommer till skott och cyklar dit någon av de närmaste helgerna! Tampanies Mountain Biking Trail är verkligen värt fler besök!

Cykel 296 kom imål som 3:a i herrarnas dirty duathlon under eftermiddagen
Segrande cykel i "Singapore MTB Carnival 100k Marathon Womens SOLO Night Race", Baby Marites Sotto Bitbit från Phillipinerna

Februari Frost

[Februari 2009]
Det är februari, klarblå himmel, gnistrande solsken ute. Jag storstädar, dammar, sorterar skafferiet och tvättar sängkläder. Jag öppnar dörren till balkongen för att låta den friska bitande vinterluften komma in samtidigt som jag hänger ut täckena på balkongen. Men istället möts jag av en varm lätt fuktig bris, doften av högsommar, 30 grader och minns att jag är i Singpore. Drömmarna skildrar ibland exakt det man upplever på bråkdelen av en sekund, långt inne i hjärnan. Visst vet jag att det inte är minusgrader ute, visst minns jag att jag är vid ekvatorn och visst förstår jag att det är högsommar trots att vi är i februari, men korta korta ögonblick kanske jag ändå tror att allt är som det brukar vara. Och visst saknar jag ibland den bitande kylan, och den friska rena känslan i täcken som fått hänga ute ett par timmar i frosten.

Ni berättar att ni har fått snö, och jag vill få höra hur det knarrar under skorna. Jag längtar efter snöbollskrig, utförsåkning, vinterbad, nygräddade kanelbullar med varm choklad framför en öppen spis, att sitta där och känna vedens värme tina kroppen. Kort och gott, jag saknar vinter! Ändå njuter jag av sommarvärmen, sköna barfotadagar, balkongmiddagar och ljumna sommarkvällar. Vi promenerar längs stranden på East Cost och pratar om er därhemma. Vi minns nyår i Sälen, skidåkning på Koarp, klistervalla och känner minnena sprida ljus och glädje. Vi tänker på er, snöskottning, is och frostiga bilrutor, tänk att man kan sakna det! Från oss här till er mitt i vintern, Singapores största snögubbe!

Vi bestiger Mount Faber!

[Januari 2009]
Minns ni filmen Mannen som gick upp för en kulle och kom ner för ett berg? Denna kulle i Wales, var några meter för låg för att vid en geografisk inventering få lov att kallas för ett berg. Mount Faber med sina 105m får i Singapore betraktas som ett sådant berg och det var detta berg vi skulle ”bestiga”.
Vi packade ryggsäcken för utflykten, kamera, vatten och ett par bananer och tog buss och MRT, till Vivo-city, shoppingens paradis. Vi styrde kosan norrut mot Mount Faber Scenic Park och började klättringen i trapporna upp mot toppen. Stigen slingrar sig upp för sluttningen där de stora träden breder ut sina grenverk som skuggande paraplyer. Här och var öppnar parken sig och ger plats för en glänta där åtskilliga Singaporianer slagit sig ner för en picknick eller en tupplur i skuggan. Ju högre upp vi kommer desto bättre blir vyn ner mot havet. När solen och stigningen gör oss varma passar vi på att stanna till för att fotografera eller dricka lite vatten. En bit upp i sluttningen ligger ett par vackra villor och vi enas snabbt om att vi gärna skulle bott i en av dem. Uppe på ”berget” har vi en härlig utsikt söderut mot Sentosa, containerhamnen och färjeläget, men också norrut och in mot Centrum. Dagar med riktigt klart väder kan man se några av Indonesiens öar och vi tror oss skymtar ett par av dem i horisonten. Vi firar att vi ”nått toppen” med att äta bananerna och dricka upp vattnet.



Precis bredvid Mount Fabers topp avgår kabinbanan med färgglada ägg till Sentosa, dit vi väljer att fortsätta vår utflykt. Den som vill slå på stort kan välja att boka ”Sky Dinning” och blir då serverad middag eller fika i kabinbanan medan man åker Sentosa tur och retur. Vi köper två standardbiljetter och ställer oss i kön till kabinbanan. Själva kabinbanestationen är påfallande likt Alperna, det enda som saknas är pjäxor, skidor, lite vinterkläder och massor av snö förstås. Vi kliver på och har snart en magnifik utsikt över landskapet. Vi försöker fotografera den gröna sluttningen, havet och hamnen, men blir lite begränsade av äggets väggar och repiga fönster. Plötsligt är vi rakt ovanför ett stort kryssningsfartyg med pool på övre däck, vid vilken solande turister slappar i värmen. Senare närmar vi oss Sentosas norra kust där man precis börjat bygga ett enormt rekreationscentrum, med kasino, hotell, shopping och oändliga aktiviteter.
Överlag upplever vi att det byggs extremt mycket i Singapore. Istället för att renovera ett 30-år gammalt hus väljer man ofta att riva det och bygger ett högre hus på betydligt fler kvadratmeter. Ändå finns det kvar ganska mycket bebyggelse på 2-3 våningar. En del byggnader är kulturminnes märkta, bland annat en del av de för Singapore typiska ”Black and White Houses” och ”Shophouses”.
[Foto från www.traveljournals.net]

Från slutet av 1800-talet fram till andra världskriget byggdes de charmiga Black and White Houses av välbärgade britter inom framför allt armen och offentlig förvaltning. Villornas arkitektur har en trevlig brittisk touch. Med svarta snickerier mot de vita väggarna blir de ett vackert blickfång i de generösa trädgårdarna.
De ursprungliga Shophouses byggdes före andra världskriget och är utformade som radhus, gärna med färgglada fönsterluckor och kulörta väggar. De inrymmer en butik i bottenplanet och butiksinnehavarens familj bodde ovanpå affären. Den andra våningen sträcker sig med hjälp av pelare ut över trottoaren som ett tak, för att skänka skugga och skydd mot regn.

Kontrasten mellan dessa gamla låga hus, höghusen, byggkranar och tät trafik ger tillsammans en karaktäristisk bild av Singapore, en harmonisk mix av gammalt, nytt och av olika kulturer. Vi slår fast att Singapore är vackert samtidigt som vi kliver av kabinbanan på Sentosa.
Här möts vi av en praktfull blomsterutställning som lockat många besökare. Vi strosar längs de vackra arrangemangen, går ner till mosaikstigen och njuter av eftermiddagen. Mitt på ön reser sig en 37m hög staty över Singapores symbol Merlion, till hälften lejon och hälften fisk. Man kan gå in i statyn och från utsiktsplatsen i lejonets gap lär man ha en vacker ut sikt över ön. Det är tredje gången vi besöker Sentosa och vi känner båda två att vi trivs här. Medan skymningen faller ställer vi oss i kön till Sentosa Express Train för att åka hem. Det kurrar i våra magar och vi konstaterar glatt att detta var en fin dag.

Utflykt Pulau Ubin

[Januari 2009]

En skribent för Expressen skrev att besöka ön Pulau Ubin i norra Singapore är som att åka tillbaka till 60-talet. Nu var det inte den historiska tillbakablicken som drog mest när vi valde resmål för vår utflykt utan det var Mountain Bike spåret som först fångade vår nyfikenhet. Här ute på ön har man förberett ett avancerat cykelspår inför Ungdoms-OS 2010. I anslutning till det ”dubbelsvarta” spåret finns en 8 km lång blå slinga för mindre avancerade cyklister. Efter att jag i julruschen råkat hamna mitt i den hetsiga biltrafiken med min mountainbike har jag letat efter fler platser än East Cost Park som är lämpade för cyklister. Kan en ö, som stannat kvar i 60-talet vara denna oas?

Vi hade planerat att ge oss av per cykel, direkt efter frukost, men efter ett engagerat Touch Rugby spelande på lördagseftermiddagen tog Thomas rygg ”Time Out” och min kropp fick rejält med träningsverk. Vi tonade ner ambitionen med utflykten och satte oss halta och lytta på bussen. En dryg timme senare stod vi i hamnen i Changi Village redo att ta en Bumboat över till Pulau Ubin. 4, 6, 10, 12 räknades vi in ifrån kön, för att fylla den tillåtna kvoten om 12 passagerare. 2,5 singdollar vardera enkel resa, 2 dollar för en cykel. Vi klev på båten, rakt in på skepparens veranda med utsikt in i hans hem. I kabyssen hängde kläder på tork, under bänkarna stod verktygslåda, bättringsfärg och olja. Han åker fram och tillbaka med turister, så fort båten är full. Är ni inte 12 så väntar ni tills den tolfte kommer, eller så får någon av er lätta på plånboken. Förstått?

Båten puttrar med god fart ut från hamnen och i takt med vågorna vandrar mina tankar. Hur mycket marginal tror du att han har per resa? Betalar han något till hamnkontoret för att få lov att köra? Hyr han båten eller äger han sitt hem? Är det mer än han som bor på båten, och var befinner de sig medan han arbetar i så fall? Är det ett drägligt liv han lever?

Jag funderar vidare och vi närmar oss stranden. I anslutning till bryggan finns en liten by, som domineras av cykeluthyrning. Tankarna går till Alpernas skiduthyrning, ett myller av folk, små hus och plåtskjul längs en smal asfalterad gata där hundratals cyklar står uppradade längs husen. Prova och justera! Hur väljer jag var jag ska hyra en hoj här? Från 2 dollar per dag, en rostigkedja och gratis oljud. Lägger du till ett par dollar kan du få en dämpad framgaffel, en tandemcykel eller cykel med barnsits. För 2 dollar rekommenderar jag inte en tur på mountainbike-slingan utan då får du snarare räkna med cykel-mek. Vi väljer ingen cykel, för vår del blir det en promenad på den grönskande ön.

Vi styr kosan västerut längs den asfalterade vägen, mot Marina Country Club och Ketam Mountain Bike Park. Vi studerar plåtskjul, jättespindlar, öppningsbara broar, tempel och offerplatser, växtlivet i allmänhet och extrema cykelstilar. Sadeln ska sänkas så att dina ben bildar en nittiograders vinkel när du sätter dig på cykeln! Då har du kvalificerat dig!

Det visar sig att Country klubben där vi bespetsat oss på lunch har stängt. Semesterparadiset där de kunde ha spelat in en asiatisk ”Dirty Dancing” ligger övergivet. Växligheten har tagit över badminton planen, klätterväggen sträcker sig ståtligt mot himlen, men det var länge sedan någon var innanför grindarna. Den elfenbensvita stranden lyser tom, grinden är låst och det vilar en melankolisk stämning över platsen.

Vi fortsätter mot Mountainbike banan och finner två tydliga informationsskyltar. Även den blå banan innehåller svårare partier och vi får veta att vegetationen på något ställe återerövrat stigen. Utifrån vad vi ser har vi lite svårt att bedöma området och svårighetsgraden, men jämfört med Singapores trafikerade gator, så är Ketam Mountain Bike Park en oas för cyklister. Vi har nått målet med vår resa och vi vänder om, tillbaka till byn!

På väg ut på bryggan lämnar vi 60-talet bakom oss. Hur skulle det vara att bo så, i ett plåtskjul på en ö med cyklande turister? Skulle vi kunna försörja oss på att sälja läsk i vägkorsningen eller hyra ut uttjänta cyklar? Skulle jag stå ut med att tvättat kläder i en hink, vakna av att det regnar in och vara nöjd med mat för dagen? Nej, jag vill veta vilka insekter jag har i mina underkläder, kunna finna svalka i det tropiska klimatet och känna att livet går framåt.

Nöjda upptäcktsresande sätter sig på Bumboaten tillbaka till fastlandet och skriver i resedagboken att ön kändes lite övergiven. Har Pulau Ubin passerat sitt bäst före datum? Är det tragiskt att ön som försörjt människor på grafitbrott, kokosodling, gummiplantage och räkodling fastnat i en svunnen tid? Eller är det just att tiden stått still som är charmen? För när vi lämnar bryggan bakom oss är det just en på sitt sätt charmig lite udda ön, som vi besökt.

Utvandrarnas lata dagar

[December 2008]

Det är sommar i Renoirs trädgård, ett sällskap äter lunch och stämningen är varm och uppsluppen. Man skålar, samtalar och njuter av tillvaron. Ser du Renoirs målning framför dig? Kan du höra samtalen och skratten? Mitt i denna idyll slår jag mig ner, fast året är 2008 och trädgården är vid stranden på ön Sentosa precis söder om Singapores centrum. Jag upplever en fulländad sommardag och min själ fylls av välbehag. Det serveras champagnebrunch vid hotell Raza Sentosas generösa strandterrass, 75 trappsteg ner från hotellets lobby. En svag bris sveper in från havet och solen skimrar i vattnet. Här träffar vi ett par av Thomas kollegor och några vänner till dem. Vi njuter av skaldjur, grillat, ostar, läckra desserter och av svalkande sprudlande champagne.

Det är inte långt ner till strandkanten, palmerna och ett par stora träd skuggar gräset. Utsikten är specifik för Singapore, det vidsträckta svagt turkosblåa havet. Dagar med riktigt klart väder kan man skymta Indonesiens kust. Alla dagar, är havet fullproppat av fraktfartyg, pråmar och stora containerskepp som sakta flyter förbi, ungefär som ett badkar med leksaker, eller ett ank-race på en vattenfestival i Sverige. Vid första anblicken en ganska besynnerlig syn, men betänker man att Singapore är världens största hamn, så inser jag, att även i en vattenfarled kan det bli kö. Fartygen är inga planlöst guppande ankor, utan skepp med mål och mening.

Vi bryter upp från vår behagliga brunch och strosar vidare längst stranden, för att fortsätta njuta livets lata dagar med en stund i solen och ett dopp i havet. På stranden pågår ett antal beachvolleyboll matcher på varierande nivå, och från serveringarna längre upp på stranden spelas poppig musik. Stora flaggor med texten ”Swim Here” markerar var man ska bada och det blir fort djupt i havet. Sältan i vattnet är slående vilket, tillsammans med den intensiva båttrafiken, gör tanken på en kallsup motbjudande. Vi njuter av badet och soltorkar snabbt när vi åter kommit upp på stranden.

Ett massivt regnväder tornar hastigt upp söder ifrån, djupt grafit grå nästan svarta moln täcker snart himlen. Det handlar bara om minuter tills vi har skyfallet över oss, så hastigt packar vi ihop och lämnar stranden. 50 meter kvar till tågstationen kommer de första dropparna och med ett par snabba språng är vi under tak precis innan himlen öppnar sig. Det blir alldeles mörkt. Regnet är som en vägg, genom vilken vi knappt ser träden som står 20-30 meter bort. I jämförelse med detta regn vet jag inte längre om man blir speciellt blöt om man hoppar i böljan med kläderna på. De passagerare som kliver av det inkommande tåget, vänder på perrongen och kliver på igen. Semesterparadiset har tagit ”Timeout” och återfinns om en timme eller två när regnet dragit förbi. Vi tar tåget in till centrum, till shoppinggator, juldekorationer och storstadens kvällspuls.

Julpyntsfrossa eller ett magiskt ljusspel?

[November 2008]

Trots sin begränsade yta känns Singapore som ett stort land, och då tänker jag just nu främst ur ett kulturellt perspektiv. Landet är mångfacetterat, med inflytande av så många olika folkslag och kulturer. Exempelvis har Singapore fyra officiella språk Engelska, Mandarin, Malay och Tamil, samt ett flertal olika religioner t.ex. Islam, Buddism, Hinduism, Taoism och Kristendom. För att få balans mellan religionerna har man delat upp så att landets officiella helgdagar är en mix av heldagarna i de olika religionerna.

Nu drar det ihop till Julfirande, som tilldelats 1 1/2 helgdag. Det är redan mer än två veckor sedan man började pryda shoppinggatorna med juldekorationer. Den långa affärsgata, Orchard Road, förfaller vara huvudattraktionen, med belysning, rosetter, granar och girlanger i regnbågens alla färger. Vissa dekorationer snurrar runt och några dockor vinkar till publiken. Det är grant så det förslår och kamerorna går varma.

På uteserveringarna och ur högtalarna längs promenadstråken spelas julmusik. Flera låtar kan urskiljas samtidigt och från stora videoskärmar på husens fasader gör man reklam för julens stora biofilmer. Den täta trafiken på gatan tutar lätt om någon inte är beredd när det slår om till grönt och i bakgrunden hör man ljudet från de närliggande byggarbetena. Ljudmattan är kompakt. Allt detta utspelar sig i 30 graders värme, strålande solsken och ett myller av sommarklädda människor. Det är ganska långt ifrån vår Skandinaviska jul-schablon, med tystnad, kyla, snö och små grå-röda tomtar.

Dagtid får jag en känsla av att jag hamnat mitt i ett tivoli, men när kvällens svalka och skymning kommer, kan jag se det praktfulla och storslagna i den pråliga pyntningen, som sträcker sig längs gatan i nära 2 km. Det är den 29 november och i morgon firar vi den första advent. Nedräkningen till julen har börjat och här är man redo. Thomas har köpt Blossa vinglögg och pepparkakor på IKEA, som tom säljer riktiga svenska julgranar. I morgon tänder vi ett ljus och tänker på er där hemma och hoppas att allt är bra hos er. Vi mår fint och tar nyfiket del av allt det nya här.

Flyttfåglar rekognoserar området

[November 2008]
Inför flytten till detta ”stora lilla land” visste vi varken hur vi skulle fixa alla praktiska saker eller var och hur vi skulle finna våra oaser, landmärken och pärlor i tillvaron. I somras köpte vi två böcker som vänder sig till nyinflyttade och de har hjälpt oss att redan från Sverige förbereda oss för livet här och få en insikt i hur landet fungerar. Väl på plats har Thomas kollegor varit till stor hjälp och utgjort en god trygghet i tillvaron. Ovärderlig är också den detaljerade kartan över Singapore och den ständiga följeslagaren, kompassen. Eftersom vi är nära ekvatorn kommer solen ganska rakt uppifrån och det är lätt att bli osäker på väderstrecken.

I väntan på att vi ska hitta vår lägenhet och att vår container från Sverige kommer hit bor vi i en liten servicelägenhet nära Orchard Road. Städerskan diskar, bäddar och dammsuger varje dag. Vi har tillgång till tvättmaskin, ett litet gym, en liten pool och det serveras en enkel frukost 5 dagar i veckan, så vår tillvaro är ganska bekväm.

Det är lördag och vi har packat ryggsäcken för en utflykt till Singapore Botanic Gardens, karta, kompass, paraply och en flaska vatten. Paraplyt skyddar mot såväl hällregn som intensivt solsken. Solen värmer och vi söker oss till skuggan när vi promenerar iväg. Vi börjar med att äta lunch och stannar till vid en ”Food Court”. Där delar flera små restauranger på en gemensam yta med bord och stolar. Du köper din mat från valfritt kök och dricka i en separat disk, därefter slår du dig ner vid något av borden. Dofter från alla världens kök Indisk, Koreansk, Kinesisk, Japansk blandas, synen är färgsprakande och med ett myller av folk har det varit svårt att fånga stämningen på bild. Väljer du rätter med mycket grönsaker är det relativt billigt (15-25 kr), väljer man gris och nötkött kostar mer (25-40 kr). För 3 singdollar, drygt 15 kr får du ett glas nypressad fruktjuice, läskande och uppfriskande.

Laddade med ny energi promenerar vi vidare mot de Botaniska trädgårdarna.Singapores Botaniska Trädgårdarna ligger nära centrum och utgörs av en park på XX hektar. Med växter, dammar, ett rikt närverk av stigar och olika temaparker är detta en verklig oas i storstaden. Trafikens brus och stadens puls lämnas utanför när du går in genom grindarna. Här promenerade vi längs parkens södra sida genom Ginger Park och in i Evaluation Park. Den senare beskriver jordens utveckling med ett 10-tal olika miljöer från jordens skapelse och framåt. I parken finns också en vacker utomhusscen och en omtalad Orkidéträdgård, som vi kommer att besöka nästa gång vi kommer till trädgården.

Vi utser Singapore Botanic Gardens till vår första oas i Singapore, en pärla som vi kommer att återvända till.