Vykort från Sydney

[Mars 2009]
Härom veckan skulle Thomas till Australien för att träffa kunder och leverantörer. Det stod möten på agendan torsdag, fredag och måndag, så när vi lyckades hitta en prisvärd flygbiljett till mig så följde jag med till Sydney. Yes! Det är verkligen en av de lyxiga fördelarna med att plötsligt bo på andra sidan jordklotet, ett par av "våra drömmars resmål" är nu inom räckhåll. Varken Thomas eller jag är särskilt beresta, vi hade aldrig varit i Asien innan det blev aktuellt att flytta. Här finns mycket att upptäcka, så det är tur att vi ska leva här i tre år!

Det visade sig att Sydney är en vacker och charmig stad. Vatten och båtliv präglar stadsbilden, liksom Operahuset och imponerande Sydney Harbour Bridge från 1930-talet. Staden är ganska kuperad och gamla hus i brittisk anda står sida vid sida med nya moderna byggnader. Vi sitter och fikar på ett café i en gatukorsning, trafiken är tolerant och inte särskilt intensiv. Jag roar mig med att titta på folklivet och snart inser jag att alla cyklister har cykelhjälm. Stämningen är avslappnad och luften är frisk och sval, ca 15 grader på morgonen och över 25 grader mitt på dagen. Det känns som svensk sommar och det är uppfriskande som omväxling till Singapores höga luftfuktighet.

Medan Thomas arbetade turistade jag, tog en guidad tur till naturreservatet "Blue Mountains" 10 mil sydväst om Sydney. Naturen var storslagen, branta klippväggar med mer än 200 m fallhöjd, gröna frodiga dalgångar, djupa raviner, vattenfall och porlande bäckar. I drygt tre timmar vandrade vi i skogen och jag njöt av varje steg. Härligt!

Thomas och jag åkte med buss längs kusten för att se de kända stränderna. Vi klev av vid Bondi Beach och titta på de kraftfulla vågorna, skickliga surfare, vältränade badvakter och vardagliga badkrukor allt medan vi långsamt strosade längs stranden. Vi lät vågorna slå upp mot våra bara ben och tänkte båda två att det var rätt korkat att badkläderna låg kvar på hotellet.


Det största minnet från Sydney blir Operahuset, som vi inte kunde se oss mätta på. Lite överraskande överträffar faktiskt arkitekturen de läckra foton och filmsekvenser vi sett. Häftigt! Vi tog en guidad tur bakom kulisserna, gick genom godsmottagningen, logerna, Green room, såg teknikernas skrubb, tog plats i orkesterdiket, äntrade de 5 scenerna och fick en bra bild av hur livet på teatern ter sig. Den som ville kunde testa akustiken i ”Opera Theater” eller prova klangen på Steinway & Sons flygeln i den största logen. Jag satte mig på pallen till flygeln och samtidigt som jag sänkte mina händer mot de blanka tangenterna önskade jag att jag varit lite mer ambitiös mellan pianolektionerna….

The Straits Times, 1kg nyheter

[Mars 2009]
Det är lördagsmorgon och vi plockar in dagens tidning från trapphuset. Vårt prenumerationsavtal utgörs av ett telefonsamtal till tidningsdistributören, dagen efter kom första tidningen och 3 veckor senare kom en kille förbi och fick betalt för det första kvartalet.

Nu är frukostbrickan dukad och vi sätter oss tillrätta på våra provisoriska balkongmöbler. Solstrålarna slår försiktigt in på balkongen och ger långa skuggor, himlen är i stort sett klarblå och det ser ut att bli en varm dag. Dagens tidning väger drygt 1kg, består av 6 delar, och är fullspäckad med nyheter, artiklar, annonser och nöjen. Vi försöker följa de viktiga händelserna i Singapore, världen och Sverige, men ibland känns nyhetsflödet oöverblickbart och betungande. Tidningar, TV, Internet var ska du börja och vad är väsentligt? De globala finansiella problemen, valet i grannlandet Indonesien, Helena Jonssons seger i Världscupen, ja helt enkelt de rubriker där du gärna läser mer än ingressen? Eller?
Jag bläddrar vidare, pratar vidare med Thomas och koncentrerar mig på flingorna som simmar i mjölken. Tidningen är inte limmad, så i ett obevakat ögonblick sprider en hastig vind sidorna som gigantiska flygblad över balkongen. Förstasidan lägger sig strax höger om vattenpölen från gårdagens åskskur. Jag samlar ihop sidorna, går in med frukostbrickan och vi gör upp planerna för en avkopplande lördag, och ledigheten inleder vi med ett dopp i poolen.

Inflyttningsfest!

[Mars 2009]

Det är nu tre månader sedan vi fick nycklarna till vår lägenhet och vi stortrivs i vårt nya hem! Vi är mycket glada och nöjda med planlösning, interiör, läge och omgivningar. Vilken tur att Thomas inte tröttnade på lägenhetsvisningar efter att ha sett 27 lägenheter på ett par veckor! Jag kom ju hit tre veckor efter Thomas så jag har bara sett utvalda ”favoriter”. Vi vill tacka alla som var värdefulla bollplank i november när jakten på lägenhet pågick som mest intensivt, och framför allt ett stort tack till Magnus, som förklarade att vi absolut skulle prioritera en balkong. Tack!
En onsdagskväll för tre veckor sedan gick vi runt med tumstocken, mätte och satte kryss på väggarna, för att på torsdagen få hjälp att hänga tavlorna på betongväggarna. Därefter förändrades ljudet och ljuset i lägenheten och det kändes att vi bor här på riktigt, att lägenhet #12-22 är vårt hem för de kommande tre åren. Gott!

Vi bor på tolfte våningen i husets högra del.

För att fira att vi kommit i ordning hade vi inflyttningsfest eller House-warming i lördagskväll. Lägenheten fylldes av våra nya vänner, dvs. kollegor till Thomas och deras familjer samt några familjer som vi lärt känna via en av Thomas leverantörer.
Det var verkligen roligt att få tillfälle att gengällda den gästfrihet, generositet och omtanke som våra vänner mött oss med! Vi bjöd på en sommarbuffé med bl.a. potatissallad, köttbullar, löktårta, korv, lax, pastasallad, knäckebröd och ost. Till dessert serverade vi fruktsallad som Liezel tillrett, chokladkaka och dajm/mocca-glass. (Kristin & Martin glassmaskinen är toppen!) Kvällen gick jättefort och tyvärr hann vi inte prata med alla, men vi hade roligt och njöt av kvällen. Vi hoppas att våra gäster hade trevligt och vill tacka för de fina presenterna, och hjälpen vi fick med maten och disken!
I morse åt vi i lugn och ro frukost på balkongen, bläddrade i tidningen och pratade om gårdagen. Vi känner oss båda lyckligt lottade som fått chansen att bo här en tid och det gläder oss att vi redan har lärt känna så många rara, trevliga, positiva och intressanta mänskor. Sköt om er!

Ett stort tack för de fina presenterna vi fick!

Singapore mountainbike carnival

[Februari 2009]

För att lära känna våra nya hemtrakter har jag gjort en del utflykter och häromdagen begav jag mig ut med min mountainbike. Även om det går bra att cykla i East Coast Park så har vi sagt att det skulle vara roligt att hitta en skog att cykla i. En av våra detaljerade statskartor visar att det finns ett Mountainbikespår i Tampanies, inte långt ifrån IKEA, så jag tänkte cykla dit. Efter en dryg timme närmade jag mig området, då jag fick syn på en cykeluthyrning i en park. Jag tog en hastig titt på min egenritade karta och tänkte, jag är väl inte vara framme redan? En platt park med asfalterad cykelbana, var inte riktigt vad jag letade efter. Nej, strax nordväst om parken, där skulle Mountainbike området ligga. Mycket riktigt, jag kom fram till en parkering där ett par cyklister höll på att packa ihop efter ett ansträngande träningspass. Här fanns ett riktigt stort område avsett bara för cyklister! En stor kulle reste sig upp ur skogen fanns här både flacka och kuperade stigar. Jag valde en lätt slinga och fann snart skyltar som markerade ett tävlingsspår. Det visade sig att det skulle hållas tävlingar dagen därpå. Det lät intressant så jag bestämde mig för att åka dit och titta.

På lördagen begav jag mig till tävlingsplatsen. Tankarna gick direkt till våra orienteringstävlingar, samma bajamajor, dieselaggregat och klubbtält i glada kulörer. Vädret kunde jämföras med ett riktigt soligt Tjoget och uppslutningen under dagen var som vid en kretstävling. På tävlingsprogrammet stod en rad olika discipliner, Short Track, ”Dirty Duathlon” med löpning och cykling, Kids race etc., och som huvudattraktion i kvällningen, ett 100km lopp, 10 varv på en slinga och målgång beräknad efter midnatt. Medan jag tittade på Short Track- loppen blev jag lite sugen på att tävla, men eftersom kroppen var sliten hade jag lämnat cykeln hemma. Istället övade jag mig på att ta foto på rörliga objekt. Ni kan tro att det blev många suddiga bilder och ofta halva cyklister!

I kvällningen gick starten för Singapores första ”100km Marathon Night Race” och det var en maffig syn när 200 lag begav sig ut på slingan. Vädret var ostadigt och åskan hängde tungt i luften. Vid niotiden på kvällen var skyfallet ett faktum, åskan dundrade och blixtarna svepte aggresivt över den kolsvarta himlen. Loppet fick tyvärr avbrytas på grund av ovädret efter att täten avverkat 6 av 10 varv. Medan jag såg funktionärerna plocka ihop datorer och känslig utrustning, hörde jag deltagarna exalterat berätta för sina klubbkompisar om gyttjan, vurporna och om loppets adenalinkickar, allt medan regnet trummade oavbrutet, marken blev allt mer blöt och lervällingen vällde fram. En av deltagarna kom balanserande på en stor bricka fylld med öl-muggar från markan, att regndropparna snabbt spätt ut den ädla drycken bekymrade inte någon i gänget. Tillskillnad från på Tiomila kom ingen bitande kyla med regnet, utan det var fortfarande en varm kväll, och stämningen förblev gemytlig. Jag stoppade ner kameran i dubbla plastpåsar och promenerade ut genom tävlingsområdet till ljudet av åska, dieselaggregat, kraftfullt kväkande grodor och ett härligt sorl av glada röster. Nu hoppas jag att Thomas och jag kommer till skott och cyklar dit någon av de närmaste helgerna! Tampanies Mountain Biking Trail är verkligen värt fler besök!

Cykel 296 kom imål som 3:a i herrarnas dirty duathlon under eftermiddagen
Segrande cykel i "Singapore MTB Carnival 100k Marathon Womens SOLO Night Race", Baby Marites Sotto Bitbit från Phillipinerna

Februari Frost

[Februari 2009]
Det är februari, klarblå himmel, gnistrande solsken ute. Jag storstädar, dammar, sorterar skafferiet och tvättar sängkläder. Jag öppnar dörren till balkongen för att låta den friska bitande vinterluften komma in samtidigt som jag hänger ut täckena på balkongen. Men istället möts jag av en varm lätt fuktig bris, doften av högsommar, 30 grader och minns att jag är i Singpore. Drömmarna skildrar ibland exakt det man upplever på bråkdelen av en sekund, långt inne i hjärnan. Visst vet jag att det inte är minusgrader ute, visst minns jag att jag är vid ekvatorn och visst förstår jag att det är högsommar trots att vi är i februari, men korta korta ögonblick kanske jag ändå tror att allt är som det brukar vara. Och visst saknar jag ibland den bitande kylan, och den friska rena känslan i täcken som fått hänga ute ett par timmar i frosten.

Ni berättar att ni har fått snö, och jag vill få höra hur det knarrar under skorna. Jag längtar efter snöbollskrig, utförsåkning, vinterbad, nygräddade kanelbullar med varm choklad framför en öppen spis, att sitta där och känna vedens värme tina kroppen. Kort och gott, jag saknar vinter! Ändå njuter jag av sommarvärmen, sköna barfotadagar, balkongmiddagar och ljumna sommarkvällar. Vi promenerar längs stranden på East Cost och pratar om er därhemma. Vi minns nyår i Sälen, skidåkning på Koarp, klistervalla och känner minnena sprida ljus och glädje. Vi tänker på er, snöskottning, is och frostiga bilrutor, tänk att man kan sakna det! Från oss här till er mitt i vintern, Singapores största snögubbe!

Vi bestiger Mount Faber!

[Januari 2009]
Minns ni filmen Mannen som gick upp för en kulle och kom ner för ett berg? Denna kulle i Wales, var några meter för låg för att vid en geografisk inventering få lov att kallas för ett berg. Mount Faber med sina 105m får i Singapore betraktas som ett sådant berg och det var detta berg vi skulle ”bestiga”.
Vi packade ryggsäcken för utflykten, kamera, vatten och ett par bananer och tog buss och MRT, till Vivo-city, shoppingens paradis. Vi styrde kosan norrut mot Mount Faber Scenic Park och började klättringen i trapporna upp mot toppen. Stigen slingrar sig upp för sluttningen där de stora träden breder ut sina grenverk som skuggande paraplyer. Här och var öppnar parken sig och ger plats för en glänta där åtskilliga Singaporianer slagit sig ner för en picknick eller en tupplur i skuggan. Ju högre upp vi kommer desto bättre blir vyn ner mot havet. När solen och stigningen gör oss varma passar vi på att stanna till för att fotografera eller dricka lite vatten. En bit upp i sluttningen ligger ett par vackra villor och vi enas snabbt om att vi gärna skulle bott i en av dem. Uppe på ”berget” har vi en härlig utsikt söderut mot Sentosa, containerhamnen och färjeläget, men också norrut och in mot Centrum. Dagar med riktigt klart väder kan man se några av Indonesiens öar och vi tror oss skymtar ett par av dem i horisonten. Vi firar att vi ”nått toppen” med att äta bananerna och dricka upp vattnet.



Precis bredvid Mount Fabers topp avgår kabinbanan med färgglada ägg till Sentosa, dit vi väljer att fortsätta vår utflykt. Den som vill slå på stort kan välja att boka ”Sky Dinning” och blir då serverad middag eller fika i kabinbanan medan man åker Sentosa tur och retur. Vi köper två standardbiljetter och ställer oss i kön till kabinbanan. Själva kabinbanestationen är påfallande likt Alperna, det enda som saknas är pjäxor, skidor, lite vinterkläder och massor av snö förstås. Vi kliver på och har snart en magnifik utsikt över landskapet. Vi försöker fotografera den gröna sluttningen, havet och hamnen, men blir lite begränsade av äggets väggar och repiga fönster. Plötsligt är vi rakt ovanför ett stort kryssningsfartyg med pool på övre däck, vid vilken solande turister slappar i värmen. Senare närmar vi oss Sentosas norra kust där man precis börjat bygga ett enormt rekreationscentrum, med kasino, hotell, shopping och oändliga aktiviteter.
Överlag upplever vi att det byggs extremt mycket i Singapore. Istället för att renovera ett 30-år gammalt hus väljer man ofta att riva det och bygger ett högre hus på betydligt fler kvadratmeter. Ändå finns det kvar ganska mycket bebyggelse på 2-3 våningar. En del byggnader är kulturminnes märkta, bland annat en del av de för Singapore typiska ”Black and White Houses” och ”Shophouses”.
[Foto från www.traveljournals.net]

Från slutet av 1800-talet fram till andra världskriget byggdes de charmiga Black and White Houses av välbärgade britter inom framför allt armen och offentlig förvaltning. Villornas arkitektur har en trevlig brittisk touch. Med svarta snickerier mot de vita väggarna blir de ett vackert blickfång i de generösa trädgårdarna.
De ursprungliga Shophouses byggdes före andra världskriget och är utformade som radhus, gärna med färgglada fönsterluckor och kulörta väggar. De inrymmer en butik i bottenplanet och butiksinnehavarens familj bodde ovanpå affären. Den andra våningen sträcker sig med hjälp av pelare ut över trottoaren som ett tak, för att skänka skugga och skydd mot regn.

Kontrasten mellan dessa gamla låga hus, höghusen, byggkranar och tät trafik ger tillsammans en karaktäristisk bild av Singapore, en harmonisk mix av gammalt, nytt och av olika kulturer. Vi slår fast att Singapore är vackert samtidigt som vi kliver av kabinbanan på Sentosa.
Här möts vi av en praktfull blomsterutställning som lockat många besökare. Vi strosar längs de vackra arrangemangen, går ner till mosaikstigen och njuter av eftermiddagen. Mitt på ön reser sig en 37m hög staty över Singapores symbol Merlion, till hälften lejon och hälften fisk. Man kan gå in i statyn och från utsiktsplatsen i lejonets gap lär man ha en vacker ut sikt över ön. Det är tredje gången vi besöker Sentosa och vi känner båda två att vi trivs här. Medan skymningen faller ställer vi oss i kön till Sentosa Express Train för att åka hem. Det kurrar i våra magar och vi konstaterar glatt att detta var en fin dag.

Utflykt Pulau Ubin

[Januari 2009]

En skribent för Expressen skrev att besöka ön Pulau Ubin i norra Singapore är som att åka tillbaka till 60-talet. Nu var det inte den historiska tillbakablicken som drog mest när vi valde resmål för vår utflykt utan det var Mountain Bike spåret som först fångade vår nyfikenhet. Här ute på ön har man förberett ett avancerat cykelspår inför Ungdoms-OS 2010. I anslutning till det ”dubbelsvarta” spåret finns en 8 km lång blå slinga för mindre avancerade cyklister. Efter att jag i julruschen råkat hamna mitt i den hetsiga biltrafiken med min mountainbike har jag letat efter fler platser än East Cost Park som är lämpade för cyklister. Kan en ö, som stannat kvar i 60-talet vara denna oas?

Vi hade planerat att ge oss av per cykel, direkt efter frukost, men efter ett engagerat Touch Rugby spelande på lördagseftermiddagen tog Thomas rygg ”Time Out” och min kropp fick rejält med träningsverk. Vi tonade ner ambitionen med utflykten och satte oss halta och lytta på bussen. En dryg timme senare stod vi i hamnen i Changi Village redo att ta en Bumboat över till Pulau Ubin. 4, 6, 10, 12 räknades vi in ifrån kön, för att fylla den tillåtna kvoten om 12 passagerare. 2,5 singdollar vardera enkel resa, 2 dollar för en cykel. Vi klev på båten, rakt in på skepparens veranda med utsikt in i hans hem. I kabyssen hängde kläder på tork, under bänkarna stod verktygslåda, bättringsfärg och olja. Han åker fram och tillbaka med turister, så fort båten är full. Är ni inte 12 så väntar ni tills den tolfte kommer, eller så får någon av er lätta på plånboken. Förstått?

Båten puttrar med god fart ut från hamnen och i takt med vågorna vandrar mina tankar. Hur mycket marginal tror du att han har per resa? Betalar han något till hamnkontoret för att få lov att köra? Hyr han båten eller äger han sitt hem? Är det mer än han som bor på båten, och var befinner de sig medan han arbetar i så fall? Är det ett drägligt liv han lever?

Jag funderar vidare och vi närmar oss stranden. I anslutning till bryggan finns en liten by, som domineras av cykeluthyrning. Tankarna går till Alpernas skiduthyrning, ett myller av folk, små hus och plåtskjul längs en smal asfalterad gata där hundratals cyklar står uppradade längs husen. Prova och justera! Hur väljer jag var jag ska hyra en hoj här? Från 2 dollar per dag, en rostigkedja och gratis oljud. Lägger du till ett par dollar kan du få en dämpad framgaffel, en tandemcykel eller cykel med barnsits. För 2 dollar rekommenderar jag inte en tur på mountainbike-slingan utan då får du snarare räkna med cykel-mek. Vi väljer ingen cykel, för vår del blir det en promenad på den grönskande ön.

Vi styr kosan västerut längs den asfalterade vägen, mot Marina Country Club och Ketam Mountain Bike Park. Vi studerar plåtskjul, jättespindlar, öppningsbara broar, tempel och offerplatser, växtlivet i allmänhet och extrema cykelstilar. Sadeln ska sänkas så att dina ben bildar en nittiograders vinkel när du sätter dig på cykeln! Då har du kvalificerat dig!

Det visar sig att Country klubben där vi bespetsat oss på lunch har stängt. Semesterparadiset där de kunde ha spelat in en asiatisk ”Dirty Dancing” ligger övergivet. Växligheten har tagit över badminton planen, klätterväggen sträcker sig ståtligt mot himlen, men det var länge sedan någon var innanför grindarna. Den elfenbensvita stranden lyser tom, grinden är låst och det vilar en melankolisk stämning över platsen.

Vi fortsätter mot Mountainbike banan och finner två tydliga informationsskyltar. Även den blå banan innehåller svårare partier och vi får veta att vegetationen på något ställe återerövrat stigen. Utifrån vad vi ser har vi lite svårt att bedöma området och svårighetsgraden, men jämfört med Singapores trafikerade gator, så är Ketam Mountain Bike Park en oas för cyklister. Vi har nått målet med vår resa och vi vänder om, tillbaka till byn!

På väg ut på bryggan lämnar vi 60-talet bakom oss. Hur skulle det vara att bo så, i ett plåtskjul på en ö med cyklande turister? Skulle vi kunna försörja oss på att sälja läsk i vägkorsningen eller hyra ut uttjänta cyklar? Skulle jag stå ut med att tvättat kläder i en hink, vakna av att det regnar in och vara nöjd med mat för dagen? Nej, jag vill veta vilka insekter jag har i mina underkläder, kunna finna svalka i det tropiska klimatet och känna att livet går framåt.

Nöjda upptäcktsresande sätter sig på Bumboaten tillbaka till fastlandet och skriver i resedagboken att ön kändes lite övergiven. Har Pulau Ubin passerat sitt bäst före datum? Är det tragiskt att ön som försörjt människor på grafitbrott, kokosodling, gummiplantage och räkodling fastnat i en svunnen tid? Eller är det just att tiden stått still som är charmen? För när vi lämnar bryggan bakom oss är det just en på sitt sätt charmig lite udda ön, som vi besökt.