Kuala Lumpur blir mitt sista stopp på resan

Jag lämnade idyllen i Fraser’s Hill bakom mig och från Kuala Kubu Bharu tog jag tåget till Kuala Lumpur. Järnvägsstationen i KKB är ny, och ligger utkastad 3 kilometer utanför byn. Det var öde och inte många passagerare på den moderna perrongen. Innan jag klev på i en vagn mitt i tåget tänkte jag att jag lika gärna kunde stått på en station i utkanten av något svenskt samhälle.

Det är mitt på dagen och vi är få passagerare till detta tåg. Bakom mig på perrongen sitter några muslimska flickor och rösten i högtalaren avslöjar att jag inte är i Sverige.

Jag slog mig ner på ett ledigt säte och blickade ut mot det gröna landskapet som svepte förbi. Plötsligt hörde jag skarpa röster tilltala med ett par unga killar. Av gestikulerandet och pekandet förstod jag att de ombads byta vagn. Senare insåg jag att detta var en vagn enbart för kvinnor. Dess rosa ytterväggar och skyltar informerade tydligt alla införstådda om detta.

Skönt att jag är kvinna, så jag slapp bli tillrättavisad!

När jag anlände till järnvägstationen i KL köpte jag en liggplats på nattåget till Singapore, lämnade in min ryggsäck till bagageförvaringen och begav mig ut i huvudstaden. Vi var här i januari med Thomas föräldrar, så jag kände mig redan lite bekant med omgivningarna.
Först åkte jag till statsdelen ”Kampung Baru” för att känna av atomsfären i de genuint Malaysiska kvarteren. Där hann jag inte mer än 100 m från tåget innan jag fascinerad blev stående på gatan och fumlade efter kameran. –You, come here!, hörde jag en röst ropa innan jag hann fråga om jag fick fotografera. Skit, nu har jag gjort bort mig tänkte jag, varpå jag hörde fortsättningen. –Come down here, and take the picture! I hörnet av parkeringen utanför en slitet hyreshus fanns ett skjul med ett utskjutande plåttak. På cementplanen flödade en stor pöl av rött blod från en nyligen slaktad ko. –We’ll hold a wedding on Saturday, berättade en av männen. -You come! Jag frågade om någon av de unga killarna var den lyckliga brudgummen, men de skrattade bara och lät mig fotografera dem under arbetet. Vad som skulle tillagas visste de inte riktigt.

Det råder ingen tvekan om att männen ser fram emot det stundande bröllopet.

Ett enkelt hem, mitt i centrum, i ett område där varje kvadratmeter är guldvärd.

En klassisk bild som tagits av många turister, i bakgrunden Petrona Twin Towers, KL Tower och i förgrunden Sultan Abdul Samad Buildning.

Därifrån fortsatte jag mot KLs mest turistiga kvarter. Jag landande senare i China Town och försökte pruta ordentligt på en tröja. Jag behövde verkligen något rent att sätta på mig innan jag klev på tåget. Jag drack en kopp te på samma servering som vi suttit ett halvår tidigare med Anki och Olle och kände mig nästan lite som en stammis. Det är ett lugnt litet hörn i de myllrande, färgsprakande och ljudliga kvarteren. Jag gillar KL på något vis, trots smutsen, trafiken, och den stökiga tillvaron, eller kanske för att staden just därför känns så levande.

Ett litet lugnt hörn serverar te på China Towns huvudgata Jalan Petaling.

Försäljarna söker ivrigt din uppmärksamhet och lockar med att just de har fantastiska priser.

Sent på kvällen kröp jag upp i min slaf i liggvagnen, inrättade fötterna i åkriktningen och surrade fast packningen. Inga nattliga stölder här tack! Mycket nöjd konstaterade jag att jag haft en härlig semester, sköna och intressanta dagar.
Visst har jag saknat sällskap och visst har jag önskat att Thomas var med. Jag kommit på mig själv att ivrigt dokumentera det jag upplever, liksom för att kunna återberätta för min kära, eller lite som en journalist som förbereder en artikel för ett resemagasin. Det har känts lite stolligt, nästan som om jag i dessa ögonblick inte unnat mig att njuta, koppla av, absorbera nuet och känna att det är semester.
Jag glad över att ha gjort den här turen på egenhand! Det har varit spännande och roligt upplevelse, som till och med växer lite nu när jag ser tillbaka. Nu vet jag att en semester på egenhand blir precis så bra som du själv gör den. Jag vill säga: -Res och upptäck de du vill se i världen! Kom ihåg att njuta av dina upplevelser och inse att det är tillåtet att resa bara för din egen skull!

Regnet det bara öste ner!

Under den senaste månaden har delar av Singapore fått ett par rejäla skyfall. Innan gryningen igår kom det 179 mm regn på mindre än 2 timmar. Det är mer än de 175 mm vi i genomsnitt får i hela juli. Kanaler, avlopp och pumpar är inte dimensionerade att hantera dessa regnmassor utan många gator, källare, garage och hus svämmade över.
Två gånger i juni föll det över 100 mm på 1 ½ timme i centrum kring Orchard Road. I korsningen mellan Scotts Road och Orchard strömmade en 30 cm djup flod fram och orsakade ett trafik kaos samt stora materiella skador.
Är det kanske dags att köpa båt?

Se fler foto:
http://www.straitstimes.com/BreakingNews/Singapore/Story/STIStory_554953.html
http://www.straitstimes.com/BreakingNews/Singapore/Story/STIStory_541057.html

Översvämning på Orchard Road 16 juni. Foto: Stomp, Straits Times.

Brandkåren fick rädda strandsatta vid översvämning på Orchard Road 16 juni. Foto: Stomp, Straits Times.
I garaget på condot Tessarina stod vattnet halvmeterdjupt efter det kraftiga regnet natten till lördagen (17 juli) Foto: Jerry Can. Strait Times.

Gäller försäkringen? Foto Jerry Can Strait Times.

Fraser's Hill 1500 möh

Först tog jag en promenad till the Old Smoke House och drack High Tea i trädgården. De grönskande bergen ger en fin inramning till det romantiska hotellet och boken ”Eat, Pray and Love” gav mig ett trevligt sällskap. Därefter fortsatte jag att upptäcka grannskapets korta vandringsleder. Stigarna har trevliga namn the Bishop Trail, the Pine Tree Trail, the Hemmant Trail osv. Redan några steg in på stigarna omslöt djungelns täta vegetation mig och gav en skön naturupplevelse.
Senare blickar jag ut över golfbanan, 9 hål, och tänker att det vore trevligt att spela, men istället för att hyra klubbor, promenerar jag vägen runt golfbanan och ökar stegen när skymningen faller. Efter en kraftig uppförsbacke andas jag in den friska luften, känner det svala kvällsdiset och förstår att livet är underbart.

På Ye Olde Smoke House serveras High Tea, te och nybakade scones med jordgubbsmarmelad och vispgrädde. Mums!

Trots att många skolor i Malaysia börjar sina lov denna vecka känns det som om det är lågsäsong i Fraser's Hill. Några av byggnaderna i byns utkant tyder på att det rent av har varit lågsäsong ett par år nu, de ser övergivna och bortglömda ut. Trasiga tomma fönster, vildvuxet gräs och en känsla av att spöken får husera fritt i de gamla stenhusen. Det hindrar inte att jag tycker att byn är charmig. Som en klar kontrast i den brittiska idyllen lyser det förgyllda tornet från byns moské i kvällssolen och böneutropen ljuder över nejden. Längre upp i backen hörs röster från det lilla Hawker centret, där jag äter en god chicken rice för 5 RM (12 sek). Kvällen avrundar jag med en kopp te och en frukttalrik på verandan till mitt hotell och jag konstaterar att det har varit en fin dag.

Morgonen därpå ringer klockan i gryningen och jag hör hur det regnar och åskar kraftigt ute. Jag somnar om och strax efter frukost börjar ovädret ge sig av och jag går ut. Fågelskådarna är inte lika övertygade om att solen är på väg utan de fotograferar febrilt från verandan.

Fågelskådarna häckar tryggt på verandan till hotellet.

Med glatt humör beger jag mig mot Jeriau Waterfalls och strax spricker solen igenom molnen. Någon kilometer utanför byn börjar vägen slingra sig i branta serpentiner nedför berget. Först nu slår det mig att man brukar beundra vattenfall från dess fot. Det betyder att dagens tur blir betydligt mer kuperad än jag kalkylerat med när jag gjorde min tidsplan. Iklädd gympaskor och sport-bh, förvandlas vandringen genast till ett joggingpass, och som några av er vet gillar jag nerförsbackar!
Vattenfallet var vackert och fridfullt och det var synd att jag hade lite bråttom. När jag återvänder till Hotellet har jag fått ett gott träningspass och fågelskådarna, ja de står lugnt kvar och fotograferar på verandan. Jag går in och tar en dusch, checkar ut och är redo att resa vidare.

Ett kraftigt skvalande ljud hörs från Jeriau vattenfall. Jag skulle gärna tagit ett dopp i det svalkande vattnet. Mannen som sköter området ber mig skriva in mig i gästboken, vilket jag gör, varefter jag snabbt ursäktar mig och springer iväg.

På väg till Fraser's Hill

Det är tidig morgon när jag checkar ut och promenerar ner till busstationen för att fortsätta min resa till Fraser’s Hill, drygt 10 mil söderut. Solen är på väg upp på himlen och nattens dagg bildar rökmoln som sakta stiger mot skyn.

Dimman lättar i gryningen när jag promenerar ner till byn.

Bala's Chalet där jag bott i ett litet rum i två nätter.

Det går inga direktförbindelser och att ta en taxi skulle kosta ca 300 MYR (700 sek), så istället tänker jag zick zacka mig fram. Med 3 olika bussar tar jag mig på drygt fem timmar via Ipoh och Tanjong Malim till Kuala Kuba Bahru som ligger 4 mil från mitt resmål. Det flyter på bra, jag är lite nöjd när jag kliver av bussen samtidigt som jag funderar på var jag hittar bussen till Fraser’s Hill. Det visar sig att den sista bussen redan har gått, då de slutade gå för tre år sedan. Visst gav gårdagens surfande på internet värdefull information, men jag förbisåg visst att kontrollera när uppgifterna senast uppdaterades!
Busschauffören hojtar på en man som sitter på busstationen. Han har tidigare varit taxichaufför och han erbjuder sig att köra mig vidare. Först ringer jag Thomas och meddelar bilens modell och registreringsnummer, för att minska risken att råka illa ut.

På busstationen i Ipoh köper jag en bussbiljett till Tanjong Malim för 11 MYR.

Den sista milen upp till Fraser’s Hill är vägen enkelriktad och trafik uppför släpps inte på förrän om en dryg timme så vi har gott om tid fram till "trafikvakten". Vi stannar och njuter av utsikten vid en stor sjö och ett vattenfall. Några ungdomar badar i ån och det ser skönt ut. De sista kilometerna slingrar sig åter vägen som en serpentin och stora delar av vägen är så smal att ett möte vore omöjligt. Utsikten är stundom fantastisk men på den här sträckan är det förbjudet att stanna.

Dammen är en reservoar som förser Kuala Lumpur med dricksvatten.

I ån strax efter vattenfallet badar glada ungdomar.

Vi kör in i byn och möts av ett par låga tunga stenhus vid en öppen plats där en kockstapel markerar mitten i en rondell. Detta är Fraser’s Hill och det ser precis ut som i guideboken!
Drygt åtta timmar efter att jag checkade ut har jag förflyttat mig de 10 milen. Totalt har min resa kostat 95 MYR, så det blev betydligt billigare än att åka taxi hela vägen. Jag har fått se mer av vardagslivet och framför allt har jag insett att jag uppskattar att resa på egenhand i detta främmande land. Jag har aldrig turistat ensam förut och det är lite spännande!

Klockstapeln i Fraser's Hill.

En avstickare till höglandet!

Tryckstarterna för årets katalog har dragit igång och Thomas åkte till Indien förra veckan. Själv begav jag mig till Malaysia för att upptäcka höglandet, närmare bestämt till Cameron Highlands och därefter till Fraser’s Hill.
När jag klev av den slitna diseldoftande bussen i Cameron Highlands andades jag lycklig in den friska, svala luften och njöt av tystnaden och det grönskande landskapet som omgav mig. Inte saknade jag ljudet från bussens motor, som puttrat som en större motorgräsklippare under den senaste timmens klättring uppför den slingrande vägen. Nej, jag blickade ut över byn och tänkte att en solig dag är här vackert! Nu låg molnen tunga över bergen och ett lätt duggregn hälsade mig välkommen. Mina tankar förde mig till Alperna, till en sliten skidort där pjäxor och skidor lämnat plats till sommarens vandrande turister. Mina fötter förde mig byns utkant, till Bala’s Chalet där jag checkade in.

Utsikt från Bala's Chalet

Höglandet visade sig erbjuda fina möjligheter till vandring och naturupplevelser. Jag tog en guidad tur ut i djungeln och beskådade en av världens största blommor, besökte en teplantage, strövade längs stigarna och avnjöt te och scones på The Old Smoke House. Kvällarna avrundade jag med en kopp te framför pensionatets öppna spis. Brasan som sprakade lugnt, värmde både min själ och min kropp innan det var dags att krypa i säng, uppklädd i superställ och fliströjan inom räckhåll. Tänk att man kan tycka att det nästan är mysigt att få frysa!

Grönskande teodlingar

Nere i en sänka blommar en av världens största blommor

Den blomstertid nu kommer

I lördags var det sommaravslutning med Svenska Skolan här i Singapore. Efter ett roligt och lärorikt år som lärare för 6-åringarna var det lite vemodigt att ta farväl i lördags. Jag kommer inte att fortsätta som lärare i höst, och det kändes lite tomt att det var sista dagen som "fröken".

Det blev en förmiddag fylld med musik: sax, trumpet, tvärflöjt, piano och sång, så högtidsfyllt och samtidigt så glatt och avspänt. Eleverna framförde våra vackra svenska sommarsånger, roliga "sommarplågor" och våra 6-åringar gjorde en lysande insats i Idas sommarvisa och En elefant balanserade. Med en klump i bröstet av tankar på min barndoms skolavslutningar, och fuktiga ögon i glädje av elevernas fina framträdande, kände jag på riktigt att nu blir det sommarlov.

Sommarlov
Vad är som dagg mot bara fötter
Vad är som vindfläkt genom spetsgardin
Vad är som barnens lek bland ljung och rötter
Vad är som barnens sång till melodin?

Vad är som åkerbärsblom på dikesrenen
Vad är som hallonsaft på farstukvist
Vad är som myggbett på de bara benen
Vad är som sommarkänslan, lika fin och varm som sist?

Jo, det är sommarlovet när det knoppas
när björk, syren och rönn i blomning står
och det är vänskap mellan barn som hoppas
att sommarlovet ingen ände får.

Så'n ter sig längtan genom hala livet
och blir till minnen blott från tid som var
så ta nu sommarn's långa lov för givet
och alla fina minnen spar!
~ Christina Björklund ~

Genrep inför skolavslutningen

Kollage över vad vi gjort i 6-års klassen under läsåret

Skrivkramp!

Hur kan man få skrivkramp på när man får skriva på svenska, när det är så mycket lättare än att skriva på kinesiska?

Sedan i höstas har jag läst kinesiska och det är ett spännande språk, lätt grammatik, men så svåra ljud. Jag brottas verkligen med uttalet, stackars tunga! Tecknen går hjälpligt att läsa och att skriva av, men att skriva utifrån minnet, känns övermäktigt. Skulle det vara två eller tre sneda sträck på högerbenet? Jag förstår om spontana tankarna går upp i rök, innan de kommit på pränt. Så mycket enklare det är att skriva på svenska, älskade modersmål!


Trots det, har jag under det gångna året haft rejäl skrivkramp här på bloggen. Egentligen kan jag inte förklara varför. Plötsligt har mina infall känts som ointressanta vardagsbagateller. Eller så har texten bara blivit halvfärdig, varefter det hela har känts passé. Jag gav ett nyårslöfte att skriva regelbundet. Jovisst! Det havererade direkt, men nu ska det bli ändring på det. Korta inlägg och inte så pretentiöst. Det är sommaren melodi!

Ett par korta meningar på kinesiska.

Bonusdagar

Tre underbara veckor med besök av mor och far. Så mycket tid vi har fått tillsammans och så mycket roligt vi har hunnit uppleva! Vi gjorde en fantastisk resa till Sydney där Operahuset motsvarade våra högt ställda förväntning.
Operahuset i Sydney: en av världens mest fotograferade och beundrade byggnader?

Vi har haft härliga hemma dagar, gjort utflykter, ätit gott, simmat och badat och veckorna har formligen rusat iväg. Efter Sydney började nedräkningen, bara fyra dagar kvar till hemfärd och jag tyckte att allt gått så fort. Alldeles för fort! Jag skojade om att vi skulle boka om flygbiljetterna. Skulle vi lägga till två dagar, eller rent av fyra dagar?

Dagen före hemfärd stängdes flygplatserna i Europa på grund av vulkanaskan från Island. Mina föräldrars flygplan ställdes in och de blev kvar, sju dagar extra. Visst kände vi en viss osäkert och vi insåg hur små vi är på jorden. Tänk så många drabbade resenärer, inställda tjänsteresor och semestrar, missade högtider och ekonomiska bekymmer! Till skillnad från så många andra människors tragiska öden, upplevde vi, att vi fick några underbara bonusdagar. Vi fick några av de bästa tänkbara dagar tillsammans!

High Tea på Shangri La's Rose Veranda: Här njuter vi av god mat i en avkopplande miljö och avrundar med flera läckra desserter.

Nu kommer de!

Det är torsdag kväll och det är snart dags att sova. I morgon ringer väckarklockan klockan 5.30. Denna gången är det ingen thriatlontävling som drar utan två kära föräldrar som landar på flygplatsen. Nu kommer de!

Idag läste jag i tidningen att Changis flygplats åter korats till världens bästa flygplats. En helsida ägnades åt denna betydelsefylla och glädjande nyhet! I fjor placerade man sig tragiskt nog bara som trea efter Syd Korea Incheon och Hongkong. Nu är alltså ordningen återställd igen. Tänk vad skönt!
Det kan vi sova gott på!

Om 7,5 timme står jag på världens bästa flygplats och kramar om världens bästa föräldrar. Men vet du, jag hade lika gärna stått på en liten betydelselös flygplats, i någon avkrok av världen, bara jag var på samma flygplats som mor och far.

God Jul!

God Jul och Gott Nytt år!

Efter en intensiv och kort höst är vi nu i Sverige för att fira jul.
Vi har mötts av ett underbart vinterväder och ser fram emot helgerna. Vi önskar er en fin avslutning på 2009 och en positiv och rolig start på 2010!

Jag hade trott att jag skulle skriva flitigt på bloggen i höst, men tyvärr har det inte blivit så. Det finns några halvfärdig inlägg som jag hoppas att jag publicerar inom kort. Tills dess, sköt om er!

Sensommar i Sverige

Soluppgången har precis passerat och det blir ytterligare en behaglig sommardag. Thomas har tagit bussen till IKEA och jag sitter kvar på balkongen med tidningen i mitt knä. Om en dryg vecka har Thomas bott här i ett år och på söndag är det 11 månader sedan jag flyttade hit. Det har varit ett roligt och händelserikt år, spännande intryck och många intressanta möten. Vi trivs och njuter av att vara här. Visst har livet här sina baksidor, men så är det överallt. Att vara nästan 18 timmars resa från er är den tydligaste nackdelen med livet här.

Det var verkligen roligt att vara i Sverige i somras! Det blev ganska intensivt och vi hann tyvärr inte träffa alla vi ville hälsa på, men vi fick en fin semester med sköna sommarminnen. Sensommar Sverige visade sig från sin bästa sida och det blev inte många tillfällen att ta på fleecetröjan eller regnjackan, utan i stället njöt vi av sol, bad och härliga grillkvällar.

Utsikt från Kullaberg strax norr om fyren

Ransvik norr om Mölle

Naturen i Sverige är storslagen! Vilka kontraster det är mellan Kullabergsbranter och de böljande sädesfälten som sträcker sig långt bortom horisonten! Vilken glädje de är att gå i skogen, plocka de sista blåbären, sporadiskt söka efter svamp och att springa i storstammiga gran och bokskogar. Livet kändes rikt och jag fyllde mina lungor med skogens syrerika luft. Jag drog in doften från mossar och vattendrag, fuktig jord, granarnas kåda, de nyslagna fälten, stoppade några hallon i munnen, blundade och njöt. Så underbart att vi har Allemansrätten! Det är något alldeles speciellt med att få lov att vistas i naturen, där har jag mina rötter och där finner jag ny energi.

Den gamla stenbron på Ekdala

En av de vackra ekarna på Ekdala

Small talk

[Juli 2009]

Att åka taxi i Singapore är ett bekvämt sätt att undvika att få bråttom. Jag planera att åka med buss eller MRT(typ tunnelbana) och revidera planen till taxi om det inträffar något oplanerat. Inte försumbart sällan sker det något oplanerat, telefonen ringer, bussen dröjer, det bli regn och paraplyet måste hämtas, eller helt oförklarligt tar klockan plötsligt ett tre stegs skutt och en kvart eller tjugo minuter försvinner. Detta innebär att jag åker taxi någon gång då och då, vissa perioder mer frekvent än andra. Nu vill jag nämna att det är billigt att åka taxi i Singapore, extremt billigt jämfört med att äga en bil, riktigt billigt jämfört att åka med taxi i Sverige, men däremot dyrt jämfört med att åka kollektivt.
Att åka taxi kan vara riktigt underhållande och lärorikt, då flertalet taxichaufförer gärna konverserar sina passagerare allt mellan himmel och jord. För det mesta förstår man utmärkt vad samtalet handlar om och det blir en trevlig resa. Enstaka gånger uppfattar man inte mycket mer än att konversationen förs på engelska och man försöker skjuta in ett -Yes, -Oh, eller -I didn’t know that, på vad man hoppas är lämpliga tillfällen. Om det råkar bli helt fel är taxichauffören duktig på att hålla masken och en utomstående skulle kunna tro att vi faktiskt förde en fungerande dialog.
Även i många av Singapores små butiker kan man få en lagom dos med kulturell utbildning, tips på bra matställen, sevärdheter och lite allmänt kallprat. Det är ett bra sätt att få veta intressanta saker, samtidigt som man får lite uppmärksamhet och en pratstund. Jag brukar gengällda med att berätta att jag trivs i deras vackra land, berömma den spännande maten, poängtera hur väl allt fungerar och att alla är så hjälpsamma. Samtalet är oftast roande och flyter på lätt, tills de frågar om jag har barn. Deras ansikte slocknar lite när jag svarar –No, .. för att ögonblicket efter lysa upp igen med följdfråga: -Oh, you are recently married? Samtidigt som jag svarar -No, I’ve been married since 2001, vänder sig resten av butiken om, för att granska denna underliga kvinna. Deras blickar klär av mig från topp till tå och säljarens blick fastnar på min mage. I hans hjärna ekar mitt svar som om han funderar på om han uppfattat mina ord korrekt, tills han återfår fattningen och antingen säger – You can se a doctor, It’s not always the woman’s fault! Eller, om det är en kvinna, så tar hon mjukt ett snabbt steg rakt emot mig, lägger sin ena hand mot min mage och säger -You will be blessed soon! Lätt överrumplad, nickar jag, tar ett litet steg bakåt och svarar försiktigt –Oh thanks, I hope so, medan jag försöker få fram ett leende. Jag avslutar samtalet så att butikens kunder kan återuppta shoppandet och säljaren kan få glömma den obekväma situationen. Jag kliver ut på gatan, värmen och den klara solen slår emot mig. –Do you have children? –Yes, in our dreams and in our hopes for the future we do. Yes we do! , tänker jag medan jag går ner för trapporna till MRT stationen i China Town.

Kvarteren i China Town med sina låga Shop house bebyggelse, är färgglada och fulla med kulturella intryck, väl värda en utflykt. Funderar lite på vilka situationer som är kulturellt betingade och vilka som snarare beror på vilka personer du möter....

Att inte orka välja

[Juli 2009]
Det finns stora beslut här i livet, som att gifta sig eller att flytta till andra sidan jordklotet och det finns små beslut, som vilken juice man vill dricka till frukost. När vi tog det stora beslutet att flytta till Singapore tänkte vi inte på att det även innebar oändligt många små beslut, så som att välja mjölk, smör, yoghurt, tvättmedel eller hygienartiklar. Med butikernas oändliga utbud av produkter, mestadels från okända märken, förtjänade verkligen inte uttrycket "gå till snabbköpet” sitt namn de första månaderna. Absorberad av det okända men spännande urvalet stod jag förvirrad i hyllorna och sökte efter bra miljöval, nyttiga produkter, granskade innehållsförteckningar, jämförde sockerhalter och priser, allt medan magen kurrade allt mer ljudligt. I vår närmsta butik, efter en lång kyldisk fylld med olika mjölkfabrikat löper en ännu längre disk med juicepaket i regnbågens alla färger...vad ska man välja? Elle belle bi, nu är du fri!

Valet av musli blev ett lotteri, vi drabbades av både ”godis” och dammiga havregryn. Vilken härlig gröt det blir när mjölken får sjunka in! Bland mer än 10 olika äggsorter hittar jag inga sprätthöns, inga ekologiska ägg, men ägg med Omega 3, Lower Cholesterol, Golden Corn Eggs och billiga ägg. Jag orkar helt enkelt inte välja utan sträcker handen mot en ett paket i mellan pris-skiktet. Ägg är väl ägg, eller?
Det blir dags att baka och vissa förpackningar får nästan gamla hederliga ”blå vitt” att kännas spännande. Kan ”Prima Plain Flour” och ”Red Man Cocoa Powder” ge en god kladdkaka? Eller bör jag köpa en av de mer fantasifulla förpackningarna? Undviker self raising flour och köper baking powder till äppelkakan. Jag letar förgäves efter jäst och pärlsocker till kanelbullarna. Kanske kan vi använda karamellströssel istället, eller mandelflarn? Med lite hjälp i köket är bakningen snart igång! Jag knäcker äggen, fler än jag tänkt! Äggkartongens konstruktion visar sig vara extremt tippbenägen när locket är öppet. Man kan tro att man lär sig, men igår hände det igen. Omelett!
Det blir en god kladdkaka, frukosten avnjuts nu med flera trevliga muslisorter, äntligen kan vi handla på 15 minuter och jag vet tydligt vilka produkter jag tycker om. Kan tyckas oväsentligt, men när hjärnan på en och samma gång ska välja allt nytt, blir det liksom för mycket... Man orkar inte välja! Vad föredrar du, överflödets förbannelse, eller Ford, du kan få den i vilken färg du vill, bara den är svart?

Flera fina frukost favoriter, och inte blir det sämre av att inleda dagen med att äta morgonmålet på balkongen medan solen går upp. Vet du... Livet är härligt!

Vad vet vi om Sopberget?

[Juni 2009]
Singapore är ett rent och välorganiserat land. Man kan bli bötfälld om man skräpar ner, tuggummi är förbjudet och det finns gott om ordningsregler och förbudsskyltar. Det medför inte att det är kliniskt rent överallt, men betänker man att halva Sveriges befolkning bor på en yta av en 17-del av Skåne, så lyckas man rätt väl med att hålla undan skräp och sopor. Totalt samlade Singapore in 2,6 miljoner ton sopor 2008, varav 93% brändes och resten lades på deponi. Drygt hälften var hushållssopor, vilket ger hela 307 kg per person.
Jag blev beklämd och fundersam när jag läste detta. Därför surfade jag in på www.scb.se och fick veta att (2004) var mängden hushållssopor per svensk 460kg, eller 260kg exkl kompost och återvinning. Mer än 7 hg om dagen!

Även solen har mörka fläckar...

Att sopsortera i hushållen är en ganska ny företeelse i Singapore. I ett halvår har vi med visst svårmod kastat samtliga våra sopor förutom tidningar rakt ner i sopnedkastet. Nu har vi äntligen fått ytterligare ett återvinningskärl nere i garaget. Sida vid sida står nu två stycken blå sopkärl, ett för papper och ett för övrigt, dvs plast, glas, elektronik etc. Samtidigt som denna förbättring tillkännagavs informerades vi också om att tidningar ska förpackas i en plastpåse! Jag fick läsa texten två gånger för att försäkra mig om att jag läste rätt.
Med glädje gick jag i lördags eftermiddag ner med våra sorterade sopor. Kärlen var nyligen tömda och mina påsar blev ensamma på botten. I morse hade jag två glasflaskor som jag tog med mig när jag gick ut. Jag hoppades att kärlen inte skulle vara överfyllda, jag mindes med ett leende hur det kunde var på Rosenfinksgatan efter helgen. Var papperskärlet fullt fick man lite försiktigt klättra upp i kärlet och packa till det hela lite, var det fullt i restsoporna blev det till att traska över till det andra soprummet.
Nu var det inte överfullt, nej det var rent av ganska tomt! Bredvid min påse med tidningar stod endast en röd halvfylld plastpåse. I det andra kärlet hade något lämnat en liten grön plastkorg, ett tiotal petflaskor och två glasburkar. Ingen anstormning direkt! Undrar om detta beror på att ”maiderna” är lediga på söndagar eller att vårt hus med ca 250 invånare inte genererar några återvinningsbara sopor?

Husets 90 lägenheter har tilldelats dessa två återvinningskärl

Ni nanana ni nanana ni nanana na na

[Maj 2009]
Visst minns vi boktipset från vår barndom! Ibland presenterades en riktig pärla och boken blev omöjlig att låna på biblioteket de kommande veckorna, men många gånger såg vi programmet mest för melodin och den speciella regnbågsfärgade soffan. När jag nynnar melodin idag har jag säkert förvrängt den precis som jag har gjort med många andra sånger från bardomen. Stavelserna är i otakt och ett musikalsikt öra skulle säga att jag inte träffar tonerna, men om du ursäktar så gillar jag att nynna melodin ändå. Den passar när man står med näsan i bokhyllan och väljer bland böckerna, och det har jag gjort oftare än vanligt de sista månaderna. Det är härligt att ha tid att läsa! Thomas säger att jag lätt blir absorberad av filmer på tv, och det är nog så sant. I veckan fick jag också bevis på att jag även blir helt uppslukad av vissa böcker. På väg hem från centrum i onsdagskväll läste jag de sista kapitlen i en norsks deckare och tappade totalt bort tid och rum. Bussen passerade vår gata och jag kom tillbaka till verkligheten först flera hållplatser senare. Uppenbarligen var boken mer närvarande i boken än i verkligheten, så därför vill jag här passa på att ge ett par boktips.

Presidentens val av Anne Holt
Denna kriminalare eller thriller utspelar sig i Oslo kring Nationaldagsfirandet. Den nyvalda amerikanska presidenten Helen Lardahl Bentley försvinner spårlöst från sitt hotellrum natten till den 17 maj, bara några timmar efter att hon har anlänt till Norge. I en tät och välvävd historia får vi följa den norska polisens arbete, FBIs aktiviteter och i centrum står Inger Johanne en kvinna med mörka hemligheter från en period i sitt liv som hon tillbringade i USA. En snabbforcerad bok med ett bra tempo genom hela boken, ger ett par timmars god underhållning.

Robson av Pernilla Glaser
Vackert och uppriktigt om ugn kärlek som hastigt överskuggas av sjukdomens spöke när den unge Robson drabbas av cancer. En tunn pärla som väger tungt i mitt bibliotek, en biografi som får mina ögon att flöda över varje gång, gripande och ärligt. Gråter och är tacksam för allt livet gett mig.

Med högklackade skor i Sibiriens snö av Sandra Kalniete
En faktaspäckad bok om Kalnietes familj som deporterades från Lettland till Sibirien under andra världskriget. De döms till ett fasansfullt liv i köld, hunger, omänskligt arbete och lidande under Stalinsvälde. Denna skrämmande och starka berättelse om de avskyvärda förhållandena i Sibiriens straffläger, täcker ett nära nog svart hål i min nutidshistoria. Jag inser att jag vill veta mer och funderar över varför dessa slavläger fått så lite publicitet? Skakande och tankeväckande!

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
I Paris för ödet samman tre ensamma personer, tre helt skilda karaktärer delar plötsligt en rymlig omodern lägenhet i Paris bättre kvarter. En vrång kock, ett svart får från en aristokratisk släkt och en trasig sparv vars förflutna vi nyfiket söker efter i boken. I försoningen efter en argumentation konstaterar sparven att ”Det som hindrar människor från att leva tillsammans, det är deras dumheter, inte deras olikheter.” Det är något att ta fasta på innan vi fördömer andras värderingar, intresse, handlingar eller känslor. Jag läser och njuter av hur Gavalda med en kvick dialog målar en vacker historia, en varm skildring om mörka minnen, vänskap och kärlek. Jag hör deras röster, ser deras gester, jag är där och önskar att boken inte tar slut.

Har du lust så lämna gärna ditt boktips som en kommentar!

I skuggan av Svin-influensan

[Maj 2009]

Medan The Straits Times huvudnyheter de senaste veckorna har kretsat kring svin-influensan, cirkulerar Singapores bussar vidare med sina kommersiella budskap och samhällsinformation som varnar för Dengue Feber. Sedan jag kom på att jag skulle skriva en ”Dengue notis” här på bloggen, har Dengue bussarna blivit hett eftertraktade och svårfångade.
Efter att jag för en månad sedan involverade Thomas i den intensiva jakten på att fotografera en Dengue-buss, har min skrivkramp växt. Vad skriver man om ett virus som överförs via myggbett som utöver influensa symptom kan ge utslag och blödningar, och vid en återinfektion livshotande ge inre blödningar? Tänk om Thomas fångar det perfekta fotot och jag inte lyckas skriva något om myggorna och Denguefebern? Kanske lika bra att avblåsa det hela tänkte jag, och då kom bussen, saktade in framför stoppljuset och poserade näst intill som en modell på en catwalk. Skit! Alltså, medan media koncentrera sig på den potentiella pandemin, ligger våra vanliga faror och lurar i bakgrunden och jag oroar mig över en text till bloggen. Patetiskt!
Varje dag spenderas i Singapore ca 1 miljon kronor på att bekämpa Dengue i ett krig mot myggorna och deras fortplantning. Man informerar på bussar och i tv om riskerna och om hur man undviker myggornas fortplantning. Alla är ansvariga i detta arbete! Om du har en hink med vatten stående kan du efter en varning, bli bötfälld med 1000kr för försumlighet. Trots det drabbas varje år ca 5000 personer i Singapore av Dengue. Därför har vi införskaffat myggsprej som vi använder i djungeln och när det förefaller troligt att det finns myggor. Inga myggbett än så länge!
Det är torsdag jämn vecka och klockan är 14:05, från balkongen hör jag ett karaktäristiskt dovt dönande eller puttrande ljud, fogging-patrullen går sin rond i Condots trädgård. Som hämtade från en film går de, med munskydd och något som liknar tunga klumpiga vapen, och sprutar tjock kritgrå rök mot buskage och rabatter. Snart är all växlighet insvept i en spöklik dimma. Röken stiger och en torr frän doft av krita och myrr sprider sig. Jag reser mig från balkongen, det är dags att gå in och stänga fönster och dörrar, röken gör mer nytta utomhus.

En kväll i kärlekens tecken

[April 2009]

I lördagskväll hade vi glädjen att vara bjudna på bröllop här i Singapore! Thomas kollega Martin gifte sig med sin Tina. I ett ljuvligt fuktigt högsommarväder lovade de varandra att älska varandra i nöd och lust. Den vackra ceremonin förrättades av en Singaporiansk pastor till ljudet att porlande vattenfall och solosång. När de läste sina löften stannade tiden, ögon fuktades och hjärtan klappade hårt. Jag stack ut min hand i luften där Thomas hand hade omslutit min om han inte hade varit i Sverige på tjänsteresa. Kanske kände jag hur han kramade tillbaka för en varm glädje för den vackra stunden berusade mig. Tina och Martin blev man och hustru, en vacker början på ett lyckligt äktenskap!

Kvällen fortsatte med sprudlande champagne, god mat, vackra tal och telegram, dans och party långt ut på småtimmarna. Ett stort tack till Tina och Martin för att vi fick vara med denna underbara kväll!